BIRKA – handelsplats eller domkyrka?

BIRKA

UPPFATTNINGEN OM SVERIGES FÖRSTA STAD

Den nuvarande uppfattningen om Birka, dess placering och dess historia är väldigt samstämmig, och har inte ändrat på hundratals år. I mitten av 700-talet bildades en tätort och handelsplats på Björkö i Mälaren som fick namnet Birka, en plats som också brukar kallas Sveriges första stad. Man tror att det var Sveakungen som tog initiativ till att bilda staden som ett led i önskan att kontrollera handeln i norra Skandinavien, både politiskt och ekonomiskt. Sveakungen var själv bosatt någon kilometer bort, vid den plats som kallas Hovgården på Adelsö. På den tiden var det kungens uppgift att hålla ordning i staden och skydda den från att plundras. År 829 kom missionären, den unge benediktinmunken, Ansgar till staden. Under ett och ett halvt år predikade han i Birka och under den tiden lät flera av stadens invånare döpa sig. Men Birka blev aldrig ett kristet samhälle.

Under 200 år var Birka en blomstrande tätort och Sveriges viktigaste knutpunkt för handel i hela norra Europa. Staden hade en perfekt placering eftersom den låg centralt, men också väl skyddat i den djupa vilken till Östersjön. Det är först på senare tid, och på grund av landhöjningen, som viken kom att snöras av och bli insjön Mälaren. Efter år 970 överges Birka. Sigtuna grundläggs runt år 980 och övertar handeln i området.

Intresset för Birka går tillbaka flera hundra år. Redan på mitten av 1600-talet har man menat att Björkö är platsen för Birka och detta har varit den rådande uppfattningen sedan dess. Det var dock under samma tid som högarna i Gamla Uppsala huserade Oden, Tor och Frej och att Gamla Uppsala vara den sjunkna Atlantis. Dessa fantasier överlevde inte fram till våra dagar men väl idén om Birka i Mälaren. Det finns dock fog för det, då man redan 1670-talet grävde på platsen och fann då den svarta jord som gjort platsen känd.

Den svarta jorden på Björkö är det cirka sju hektar stora område av forntida bebyggelse som under cirka 200 år var platsen för den mer stadslika bebyggelsen. Utgrävningar har företagits i Svarta jorden åtminstone sedan 1600-talet, men det var främst under 1870- och 80-talen som dessa fick en mer vetenskaplig prägel.

Finns det mer att veta om Birkas historia? Finns det ny eller kanske gammal kunskap, som gör att man kanske behöver ompröva synen på vår första stad? Vi får ta det från början, och det kommer att bli en lång läsning…

SAMTIDEN

Svearna hade under Vendeltiden, alltså redan innan vikingatidens början, mycket kontakter österut med Finland. Även Estland och Lettland ingick i resmålen för svearnas och gotlänningarnas färder över Östersjön. I västra Sverige fanns en direkt kontakt och handel med frankerriket i Västeuropa. Det är troligen vid denna tid som ledungen inrättas. Den innebar att bönderna skulle ställa upp på ett årligt krigsföretag till sjöss. Det vill säga de måste utrusta båtar med manskap och vapen. De kunde dock slippa detta genom att betala en skatt istället, ledungsskatten.

Under senare delen av järnåldern började nordiska handelsmän segla på Östersjön i större omfattning vilket ledde till att Gotland blev ett centrum för handeln. Impulserna från kontinenten blev ännu större under järnålderns slutskede då vikingar drog ut på handels- och plundringståg. På 700-talet växte också andra handelscentra fram i Norden, varav Hedeby och Birka blev de mest namnkunniga. Alla dessa nya handelsplatser skulle senare få stor betydelse för ekonomin under vikingatiden.

OMVÄRLDEN

Det Birka som Ansgar i nådens år 829 anlände till låg i ett utkantsområde av Europa. Ett område som sannolikt levde kvar i kulturstrukturer, som stormakten i Europa redan hade lämnat. Missionen blev det medel som integrerade Norden i Europas kulturella sfär. Det är i ljuset av frankerriket och sedermera det tyska riket som Birka måste ses. Inte bara missionsstrategiskt utan som en utländsk utpost. Under senare hälften av det 1:a årtusendet dominerades Europa av frankerriket. I början av 500- talet hade de underkuvat övriga germanstammar. Samarbetet med den romersk- galliska aristokratin och övergången till katolicismen ökade deras makt. De skapade ett rike som vilade på makten hos en jordägande aristokrati och dess följen. En aggressiv utrikespolitik under 700-talet ledde till konflikter b.l.a. med danerna. I början av 700-talet kristnades friserna och införlivades i frankerriket.

Friserna grundade under denna tid handelskolonier. Troligtvis både utefter den svenska och den baltiska kusten. Frankerriket och i en viss mån Spanien var transitoländer för handeln mellan väst och kalifatet. Dit kom den viktiga handelsvaran skinn och slavar, från områden öster om Elbe och det skandinaviska Norden. Silvret som var betalning för dessa produkter gick i viss mån tillbaka till produktionsorterna. Det är här som friserna kommer in som förmedlare av varor mellan frankerriket och Norden. Handelsorter växte upp i Norden för handeln med pälsverk och slavar: Reric, Slesvig-Hedeby, Ribe och Björkö. Det innebar inte bara att Norden drogs in i världshandeln, utan de nya rikedomarna blev grundvalen för kristendomens expansion öster och norrut.

Vidare kan man se det som om en ny stor förändring sker vid mitten av 800-talet. De nordiska varornas väg över frankerriket blev för lång och krävde många omlastningar. Det var snarast romarhandelns kvarblivande traditioner som gjort att varuutbytet skett genom frankerriket. Det fanns en kortare väg och det var genom Ryssland. En vinst bör det också ha varit att även Ryssland kunde förse handelsmännen med skinn och slavar. Här fanns en möjlighet även för nordborna att förse sig med rikedomar och då inte bara som producenter.

Så småningom uppkom den Tyska staten. Otto den store (d. 973 ) bröt stamhertingarnas makt och stärkte kungadömet. Han uppbyggde även en stark rikskyrka. För oss var stiftet Hamburg-Bremen viktigt, eftersom det ombesörjde missionen i norr. Ansgar insattes av Ludvig den fromme år 831, som biskop i det nyinrättade stiftet i Hamburg. År 832 upphöjdes Ansgar till ärkebiskop av Gregorius den IV. De ärkebiskopar som är av intresse för oss är Unni 918- 936, Adalbert 1043- 1072 och Liemar 1072- 1101. Det var Liemar som fick ta emot Adam av Bremens arbete. Flera försök gjordes av de nordiska kyrkorna för att erhålla självständighet under den tid man lydde under Hamburg-Bremen. Det lyckades först 1103 då Lund blev ärkesäte. Sverige fick eget ärkesäte år 1164. Det placerades i Gamla Uppsala.

Detta visar utbredningen av de tidigmedeltida kyrkorna i södra Sverige. Denna speglar rätt så väl hur det vikingatida utbredningen av befolkningen var. Bortsett från det mycket tättbefolkade och kyrkotäta Västergötland framstår Sverige att bestod av fyra delar, Uppland, Östergötland, Öland och Gotland.

Så berättar professor Tore Nyberg vid Odense universitet efter nyutgåvan av Adam av Bremen ”Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum”. Texten indikerar både att Birka var internationellt känd men även strategiskt placerad i Östersjön. Det finns dock inget i Adams text som indikerar att Birka skulle vara övergivet då, runt år 1070. Vi vet från den mycket omfattande utgrävningarna på Björkö, att handelsplatsen vid det laget varit övergiven i nästan exakt 100 år. Man vet inte när bosättningen på Björkö anlades men det finns bevis för en mindre brand på Björkö, som dateras till slutet av 700-talet. Man har tagit detta som intäkt för att Birka anlades i mitten av 700-talet, men det är ett svårtolkat material. För enkelhetens skull anger vi att bosättningen på Björkö anlades runt år 770, i brist på mer exakta dateringar. Vi vet dock att den rika perioden på Björkö startar i mitten av 800-talet och detta gäller fram till att platsen överges, runt år 970. Detta göra Birka i Mälaren, som en internationell arena för handel i princip bara existerar i drygt 100 år även om bosättningen existerar i 200 år.

Även om Birka i Mälaren var på hela sju hektar var den klart mindre än Hedeby i Danmark, som var på 24 hektar stadsyta. Där har man dock inte funnit i tillnärmelsevis så många gravar runt Hedeby, som på Björkö och det är anmärkningsvärt. Fråga är då om man bodde permanent på Björkö eller om det var befolkat under den isfria perioden och då kan man fråga sig varför det finns så många gravar på ön. Man kan undra orsaken till att man anlade en internationell handelsplats i en insjö eller i alla fall mycket djupt inne i en vik av Östersjön. Handelsplatsen hamnar då, både är lång bort från farleden Europa och Asien via de ryska floderna samt borde ha varit isolerad under stora delar av året, på grund av is. Man talar om att landhöjningen i Mälaren gjorde det omöjligt att fortsätta handeln på Björkö. 

Även om man har funnit mycket spännande på Björkö så är det mycket som man inte har återfunnits. Trots att Birka hade en närvaro av inte mindre än två biskopar och en tysk präst, finns det inga spår av något kyrklig verksamhet alls. År 936 dog Biskop Unni och blev begravd i Birka, det vet vi från det skriftliga materialet. Biskopen var helt säkert inte ensam på resa och vistelse i Sverige, han hade utan tvekan med sig ett följe av kyrkans män, munkar, hantverkare och kanske även kökspersonal som också bodde i Birka. De lät begrava sin biskop i Birka och det gör man nog bara på en helgad plats.

Vilka frågor behöver vi kunna besvara?

• Varför anlades Birka?

• Var låg Birka på Ansgars tid dvs. på 830- talet?

• Var låg Birka på Unnis tid dvs. på 930- talet?

• Var låg Birka på Adam av Bremens tid dvs. 1060- talet?

• Vad var orsakerna till Birkas upphörande?

När vi ska söka platsen för Birka behöver nog två kriterier uppfyllas. Det måste ha funnits ekonomiska och geografiska förutsättningar för att anlägga en så pass stor och betydelsefull handelsplats som Birka. Placeringen av handelsplatsen bör ha legat vid de redan etablerade handelsrutterna, för att kunna locka till sig alla de som ville bedriva handel eller medverka i andra nödvändiga affärer. Dels behöver vi hitta en plats med en betydande kontinuitet. Birka som var ett stort och viktigt samhälle, bör vara etablerat utanför Sveriges gränser i början av 800-talet men bör även existera när kristendomen etablerar sig i Sveonernas rike. 

Vi börjar med att gå igenom en av källorna till Birkas historia. 

Rimbert

Rimbert, född år 830 i Flandern, död 11 juni år 888. Ärkebiskop i Hamburg-Bremen mellan år 865 och fram till sin död 888. Rimbert efterträdde Ansgar i ämbetet och skrev biografin över densamme;  Vita Ansgarii. Han gick i klosterskola i flanderska Turholt, där han skall ha uppmärksammats av Ansgar. Rimbert följde möjligen med Ansgar vid dennes andra besök i Birka, och blev vid dennes död utnämnd till ärkebiskop av Hamburg-Bremen. Inte mycket är känt om hans gärning som ärkebiskop, men han skall ha varit nitisk och mån om missionen och själv besökt Danmark och Sverige. Rimberts bok om Ansgars liv framstår som väldigt noggrant skriven och med många intressanta detaljer. Till skillnad från senare författare än Rimbert mer eller mindre samtida med Ansgar. Adam av Bremen ger oss mycket mer information kring avstånd och resvägar, mer risken är ju att detta är mer av antaganden, än av förstahandsinformation. Vi djupdyker i några av passager i Rimberts text, där Birka kommer upp:

Vita Ansgarii, 801-865.

CHAPTER XI.

"Med stor svårighet genomförde de sin långa resa till fots, korsade även de mellanliggande haven, där det var möjligt, med skepp, och anlände så småningom till den svenska hamnen som heter Birka.”

CHAPTER XXVI.

"Ansgar fullbordade den resa som han hade begett sig på, och efter att ha tillbringat nästan tjugo dagar i ett skepp, anlände han till Birka**, där han fann att kungen och många av folket var förvirrade av allvarliga misstag."

NOTES

"**Resan gjordes tydligen från Schleswig i Sydjylland, detta är den hamn som ligger närmast Sverige. cf., Adam Brem. Hist. xxii"

CHAPTER XXVII.

"Han (Ansgar) blev då vid gott mod och gladde sig i ande som jublade över Herren. När dagen för sammankomsten, som hölls i Birka stad närmade sig, lät kungen i enlighet med deras nationella sedvänja göra en kungörelse till folket genom en härolds röst, för att de skulle bli underrättade om föremål för sitt uppdrag.

Kungen reste sig då bland församlingen och beordrade genast en av sina egna budbärare att följa med biskopens budbärare och berätta för honom att folket enhälligt var benägna att acceptera hans förslag och att samtidigt säga honom det, medan deras agerande var honom alldeles behaglig, kunde han icke giva sitt fulla samtycke, förrän han i en annan församling, som skulle hållas i en annan del av hans rike**, kunde tillkännage detta beslut för folket, som bodde i den häraden. Än en gång sökte alltså vår gode fader, som det var hans sed, gudomlig hjälp och bad ivrigt om Guds nåd. När tiden för sammankomsten kom och kungen genom en härolds röst hade låtit förkunna föremålet för vilket biskopen hade kommit, och allt som hade sagts och gjorts vid den föregående sammankomsten, genom gudomlig försyn, allas hjärtan blev som ett, så att de antog den av den förra församlingen antagna resolutionen och förklarade att även de skulle ge sitt fullständiga och fullständiga samtycke."

NOTES

"** Birka, in which this assembly had been held, was not, strictly speaking, in Sweden, but in Gotland. Thus Adam Brem. (de Sit, Dan. chap. clxxii.), writes, Gothia habitant usque ad Bircam, postea longis terrarum spatiis regnant Sueones. The second assembly was held to the south in Sweden proper.

"**Birka, i vilken denna församling hade hållits, var inte, i strikt mening i Sverige, utan på Gotland. Den andra sammankomsten hölls söderut i egentliga Sverige."

KOMMENTARER

Resan gick tydligen från Schleswig (Hedeby) och den var lång och besvärlig. Man kan konstaterar att Rimbert anser att den långa resan till fots genomförs först, för att sedan med hjälp av skepp korsa de mellanliggande haven. Vi kan ju bara spekulera vilka dessa "mellanliggande" haven är. Rimbert skriver på att första mötet med den svenske kungen, skedde på Gotland och då blir passagen över de mellanliggande haven mer begriplig. Ett scenario är att Ansgar fick skjuts från Hedeby till Skåne, som då var danskt. Fortsatte resan till fots fram till dagens Kalmarsund. Tog därefter en båt till Öland och för att sedan även ta resan till Gotland. Då stämmer hans resebeskrivning riktigt bra. Att Ansgar skulle få in två mellanliggande hav, på redan från Skåne till Mälardalen känns inte helt rimligt. Att Ansgar kan spendera 20 dagar till sjöss, kan tala för båda resmålen men vi kan bara spekulera i orsakerna till att han inte gick i land någon gång. Om han åkte efter den svenska Östersjökusten, borde han ju gå iland någonstans. Oron för sjörövare eller andra mindre nogräknade individer var risken lika stor i en båt som på land. Känslan är även här, att Ansgar besökte någon av de större öarna i Östersjön, och att väderlek eller andra hot gjorde resan längre än planerat.

Rimbert använder också ordet "hamn" och inte "stad", som man kanske tänker vore mest rimligt. Adam av Bremen anger också att Birka är en säker "ankringsplats", som också kan anses vara en hamn. Ingen av författarna berättar något kring den "myllrande" staden Birka, är det så att på Ansgars tid fanns det inte något speciell stadsbildning i Birka? Bebyggelsen i Birka utsattes säkert för bränder och annat, och förändrades säkert mycket från att Ansgar var här, fram till Adam skriver om det berömda samhället. 

Vi vet inte hur lång tid som förflöt mellan dessa två möten, och hur lång tid kungen behövde för att samla alla röstberättigade till samråd. Kungen hade accepterat att Ansgar skulle få predika evangelium för svenskarna, men behövde stöd från folket för att kunna bestämma det. Det visar på den roll som den svenske kungen hade, att vara en talesperson för folket vilja. Detta andra möte flyttade man till en annan del av riket, för att kunna samla de avgörande rösterna för att kunna fatta de avgörande beslutet. Detta faktum har aldrig uppmärksammats i den allmänna uppfattningen, kring Ansgars och möten med den svenske kungen. Rimbert refererar till att det andra mötet hölls i södra Sverige. Följde Ansgar med kungen till Björkö då, eller fick han återgå till sin bas i Danmark, och fick vetskapen att missionen i Sverige var godkänd via bud?

Det är intressant att Rimbert anger två sätt att resa till Birka. En lång resa till fots men även en sjöresa om 20 dagar. Det skulle kunna indikera på två olika resor, till två olika platser. Vi vet dock att den resan som tog 20 dagar till sjöss och som Rimbert refererar till, företogs flera år senare när Ansgar återvände till Birka. Den resan saknar helt information från platser och andra händelser, känns mer som en lugnare resa på öppet hav. Återkom Ansgar då till Gotland eller reste han till Mälaren?

Vi kan också konstatera att Rimbert inte anger att Birka ska ligga nära Uppsala eller Ubsola. Den enda referens till Uppsala som finns i Vita Ansgarii, är tillägget som Adam gör 200 år senare. Där anger Adam Uppsala i relation till den stad som han kände till, Sigtuna. En stad där kulten till Oden fortfarande var aktiv. 

 "In Sigtuna there was a temple and an altar dedicated to Odin. At Upsala, which was within a day's journey of Sigtuna, there was a specially magnificent temple." cf., Adam Brem. Descriptio Ing. Aq. xxvi.

Adam av Bremen

Adam av Bremen, var en författare och historiker verksam på 1000-talet i Bremen. Adam var sannolikt från södra Tyskland, möjligen Bamberg. Han kom till Bremen 1066, alternativt 1067, möjligen för att verka som lärare vid domskolan där, i ärkebiskop Adalberts tjänst. Han dog före 1095. Hans livsverk är ”Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum”, och det är där som mycket av Birkas historia är nertecknad. Det mest av vad vi vet om Birka kommer från Adams uppgifter.

”Birka är götarnas stad och belägen mitt i Sveonernas land, inte långt ifrån det tempel som heter Uppsala och som Sveonerna räknar som det allra mest ansett när det gäller gudarnas dyrkan. Här bildas av det baltiska havet en vik som vetter mot norr och som är välkommen för folken som bor runt detta hav.  Birka hemsöks ofta av angrepp och kan inte med mankraft försvara sig. Därför har man blockerat viken på en lång sträcka (hundra stadier) med hinder. I viken samsas alla Östersjöns folk som slaver, nordmän, sember och andra."

Detta är taget ur en modern översättning av Adam av Bremens livsverk, ”Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum” ett verk som skrevs på latin och kom ut redan år 1070. Det mesta av det som vi vet om Sverige, svenskarna och Birka vid den här tiden, står att läsa här. Tänker att vi börjar med dissekera Adams text lite, och vi utgår från originalspråket.

CAPITULUM 26

"Nunc de supersticione Sueonum pauca dicemus. Nobilissimum illa gens templum habet, quod Ubsola dicitur, non longe positum ab Sictona civitate. In hoc templo, quod totum ex auro paratum est, statuas trium deorum veneratur populus, ita ut potentissimus eorum Thor in medio solium habeat triclinio; hinc et inde locum possident Wodan et Fricco."

"Vi skall nu tala lite om svenskarnas vidskepelse. Den nationen har en mycket ädelt tempel, som kallas Ubsola, ligger inte långt från staden Sigtuna. I detta tempel, som är förberett helt av guld, vördar folket statyerna av de tre gudarna, så att deras mäktigaste Tor har en tron ​​mitt i matsalen; Oden och Frej äger platsen."

Kommentar: Adam är tydlig med att Ubsolatemplet ligger i närheten av, den redan då väletablerade och kristna staden Sigtuna. Adam menar även att Sigtuna ligger en dagsresa från Ubsolatemplet. Adam menar även att resan till Birka och Sigtuna är lika lång, om man reser landvägen via Skåne och Skara. Det borde indikera att de ligger nära varandra. Det är dock en intressant uppgift då handelsplatsen på Björkö inte är samtida med staden Sigtuna. Sigtuna grundades först efter att Birka i Mälaren hade övergivits. 

CAPITULUM 62

"Birca est oppidum Gothorum, in medio Suevoniae positum, non longe ab eo templo, quod celeberrimum Sueones habent in cultu deorum, Ubsola dicto."

”Birka är götarnas stad och belägen mitt i Sveonernas land, inte långt ifrån det tempel som heter Ubsola och som Sveonerna räknar som det allra mest ansett när det gäller gudarnas dyrkan.”

Kommentar: Det är anmärkningsvärt att Adam anser att Birka är götarnas stad, det känns inte riktigt som den officiella vinkeln på Birka idag. Traditionellt ser man ju på Birka som en stad som anlades av en Sveakung, mitt i Svearnas centralbygder. Frågan är dock hur ska vi tolka detta? Är de människor som styr i Birka götar eller ligger Birka i Götaland? Påståendet att Birka ligger nära Ubsolatemplet har dock ansetts mer relevant, och placeringen av den byggnaden är Gamla Uppsala. Det ska väl noteras att Adam kallar templet för Ubsola. Alla moderna versioner av texten, gör direkt en översättning från Ubsola till Uppsala, medan Birca inte har någon översättning från latinet. Benämningen Uppsala som stad, fanns inte på Adams tid. Den hette då Östra Aros, benämningen Uppsala kommer som ett krav av påven långt senare. Tolkningen att dock att Ubsola är samma som Uppsala, och vi har ingen anledning att ifrågasätta det. 

-

"Deinde vestigia secutus magni praedicatoris Ansgarii, mare Balticum remigans, non sine labore pervenit ad Bircam."

"Sedan, i den store predikanten Ansgars fotspår, när han rodde över Östersjön, anlände han inte utan ansträngning till Birka."

Kommentar: Det är inte ofta som denna översättning finns i skrift. Hur man än ser det, så verkar man behöva ta sig över Östersjön för att ta sig till Birka. Vi har även uppgifter av Rimbert, att Ansgar behövde ta sig över "mellanliggande hav" för att nå Birka. Det känns som det är samma resa som beskrivs, sedan är det ju en fråga om var man befinner sig när resan börjar.

-

"in quo loco sinus quidam eius freti, quod Balticum vel barbarum dicitur, ad boream vergens, portum facit barbaris gentibus, quae hoc mare diffusi habitant, optabilem, sed valde periculosum incautis et ignaris"

"på den plats en viss bukt i det sundet, som kallas Baltiska eller barbariska, böjer sig mot norr, skapas en säker tillflyktsort för de barbariska nationerna, som bor spridda runt detta hav"

Kommentar: Detta är också en intressant uppgift. Adam menar att Birka ligger i en bukt av Östersjön, som böjer sig mot norr. Adam hänvisar också till att Birka ska ligga i ett sund. Birka verkar även vara en internationell angelägenhet, och erbjuder skydd för alla folken kring Östersjön.

-

"Qui sinum maris impacati per centum et amplius stadia latentium molibus saxorum obstruentes, periculosum aeque suis ac praedonibus iter meandi fecerunt."

"I den ofredliga havsbukten är i hundra och fler stadier, blockerade vallarna av dolda stenar, gjorde en resa lika farlig för sina egna som för rövarna."

Kommentar:  Återigen så anger Adam att vattnet vid Birka är som en havsbukt. Det är svårt att veta vad "vallarna" betyder i detta fall. Troligtvis hänvisar Adam till naturliga strandbankar eller uppbyggda försvarsbarriärer, som förstärkts med förrädiska stenmassor. 

CAPITULUM 20 (DESCRIPTIO INSULARUM AQUILONIS)

"Quorum errori condolens noster metropolitanus statuit Bircam illis gentibus metropolem, quae in medio Sueoniae posita contra civitatem Sclavorum respicit Iumnem, paribusque spaciis omnes illius ponti amplectitur horas."

"Vår storstad har medlidande deras misstag etablerat Birka, dessa nationers metropol, som, belägen mitt i Sueonia, har utsikt över slavernas stad, vänd mot Jumne, och med lika avstånd i timmar till alla."

Kommentar:  Denna mening är verkligen svårtolkad. Vi kan dock konstatera att Birka ska ligga nära eller vänd mot Jumne (i dagens Polen). Adam anger även att Birka "har utsikt över" Slavernas land, på andra sidan av Östersjön. Kan det vara så att Adam menar att "vår storstad", har etablerat ytterligare ett Birka som är belägen närmare dagens Lettland? Kan man tolka detta som att Sveonerna anlägger flera handelsstäder på olika platser i Östersjön? Man tar kontroll över handeln med hjälp av en stark organisation och någon form av kungligt militärt beskydd. Samtidigt så verkar Adam anse att Birka är en gemensam angelägenhet för alla folken runt Östersjön, och inte bara vara en svensk eller nordisk handelsplats. En fristad där man kunde ankra sina skepp och vara trygg från anfall från sjörövare, och kunna ägna sig åt sina personliga förehavanden vad de än må vara.

KOMMENTARER

Det är alltid riskabelt att göra översättningar från latin, och lägga allt för mycket vikt på det man får fram. Vi kan dock konstatera att ordet "sund" inte är med i den officiella översättningen till svenska. Orsaken till det kan man ju bara spekulera i, det kan vara så att det inte finns något sund i Mälaren där Birka förväntas ligga. Ordet "Sinus" som Adam använder för att placera Birka i Östersjön, kan betyda både "Bukt" och "Vik". Orsaken till att man valde ordet "Vik" kan man ju också bara spekulera i. Mälaren kan vara en vik av Östersjön även om den inte vetter mot norr, men kan inte vara en bukt. Det känns som att personen som översatte Adams text från originalspråket, var påverkad av vad han förväntades leverera. Något som vi idag kallar "confirmation biased", man vet vad man ska komma fram till och tolkar saker i den riktningen. Bara genom att läsa dessa textrader, så känner att något inte stämmer med dagens uppfattning om placeringen av Birka. 

Om man sammanfattar detta i sex observationer:

• Sigtuna ska ligga nära Ubsolatemplet

• Birka ska ligga nära Sigtuna

• Birka ska ligga nära Ubsolatemplet

• Birka ska ligga nära dagens Lettland och Polen

• Birka ska ligga vid ett sund i Östersjön

• Birka ska ligga i en bukt som böjer mot norr eller i en vik som vetter mot norr

Vi utgår ifrån att Ubsolatemplet är liktydig med dagens Gamla Uppsala, och då är kopplingen till Sigtuna helt klar. Dessa två platser är väldefinierade och ligger nära varandra. Däremot kan inte Birka ligga nära Sigtuna, då de inte existerade samtidigt. Har blandar nog Adam i hop sina gamla anteckningar med mer nyfunna kunskaper, på sitt skrivbord nere i Bremen. Adam behövde mer information kring Birka, inte ifrågasätta den information som han redan hade. Ingen hade berättat för Adam att handelsplatsen på Björkö var övergiven. De handelsmän som reste på Birka i nödvändiga affärer, reste ju inte längre till Mälaren. Birka kan ha legat nära Ubsolatemplet, men inte nu när Adam levde. Det går inte att vara nära dagens Gamla Uppsala och samtidigt vara nära dagens Lettland. Adam var nog inte felinformerad, men tiden hade förändrat kartbilden och det hade inte Adam full koll på. Det känns som vi har några konkreta iakttagelser från Adams text, som gör att vi får gräva vidare kring Birkas historia.

FLER INTRESSANTA UPPGIFTER

Adam av Bremen har mycket förtjänstfullt försett oss med en fyllig beskrivning av ”nordens öar”. Beskrivningen är ovärderlig då den beskriver dels länder innan utdikning och landhöjning (eller sänkning) och även folkslagen samt deras benämningar. Exempelvis beskrivs danernas land som nästan helt styckat i öar. Jylland är då ett saltbemängt land som är öde och ter sig skrämmande. ”Landvägen skyr man det på grund av bristen på ätbara produkter, sjövägen med anledning av sjörövarnas angrepp.” Nästan ingen trakt är lämplig för bebyggelse men havsvikarna har stora samhällen.

För att förstå sjörövare och vikingar ger Adam oss följande:

”Där finns gott om guld, som samlas genom sjörövarfärder. Dessa sjörövare, som invånarna kallar vikingar, våra landsmän däremot Askomannerna, betalar skatt till den danske kungen för att få tillåtelse att ta byte från de vilda folkslag som bor i stort antal runt detta hav. Därför händer det också att de gentemot sina egna landsmän missbrukar den frihet, som de fått beträffande fiender. De är helt trolösa mot varandra, och så snart en av dem har tagit en annan tillfånga, säljer de honom utan förbarmande som slav antingen till en vän eller till en främling.”

Sjöförbindelser mellan Själland och Skåne beskrivs trovärdigt. Även att man på den kortaste leden vid kan se över till Helsingborg. Skåne beskrivs med sina många kyrkor och städerna Lund och Skara. Dock har Adam svårt att få tillräckliga uppgifter om Östersjön och dess utsträckning.

Folken beskrivs dock, i stort är det så att Daner och Sveoner som kallas nordmän bebor nordkusten och alla öar i havet. Vid sydkusten bor slaver, ester och åtskilliga andra stammar. Öster om Skåne bor götarna i ett vidsträckt område upp till Birka och därefter Sveonernas stora landområde upp till kvinnolandet. De danska öarna beskrivs och slutar med Mön, Fehmarn, Falster, Lolland, Langeland och andra helt nära öar. Öarna längre in beskrivs som samtliga tillhörande Sveonernas herravälde varav den största sägs vara Kurland. Estland beskrivs som en hednisk ö som skall ligga nära kvinnolandet men inte långt ifrån Sveonernas Birka.

Många folk beskrivs som boende runt detta ”vilda folkens hav”. Som tidigare beslutats och av medlidande för dessa folks villfarelse är Birka bestämt som huvudort av ärkebiskopen. Birka ligger i centrum av Sveonernas land, mitt emot det slaviska Jumne, och har lika långt till alla kuster vid detta hav. Sveonerna beskrivs till karaktär och sätt. Även deras sätt att ha kung utan egentlig makt annat än att bekräfta folkets vilja, i strid följer man dock kungens vilja. I en kort beskrivning av Sveonernas land skriver Adam följande:

”I väster innefattar det götarna och samhället Skara, i norr värmlänningarna med skridfinnarna, som styrs från Hälsingland, i söder det förut omtalade baltiska havet i hela sin längd. Där ligger det stora samhället Sigtuna. I öster slutligen gränsar det till de Ripheiska bergen, där det finns väldiga ödemarker och höga snömassor, och där flockar av vidunderliga människor hindrar ett ytterligare framträngande.”

Från danernas Skåne uppges man kunna segla på fem dagar till Sigtuna eller Birka då de ligger när varandra. Men om man tar landvägen från Skåne”genom götarnas land och över Skara, Tälje och Birka, når man Sigtuna först efter en månads förlopp.”

I övrigt finns till Adams Gesta så kallade ”skolier”, tillägg till berättelsen gjorda av Adam själv eller andra för att förtydliga och lägga till. Här står till exempel: ”Man kan resa från danernas Skåne till Birka på fem dagar. På samma sätt tar det fem dagar att segla från Birka till Ryssland.”

I en annan berättas om biskop Adalvard som vid sin vistelse i Sigtuna även reste till Birka. Han fann det till den grad ödelagt att man knappt kunde se några spår av samhället. Inte heller kunde han finna Unnis grav. I noter till boken får man bättre insikt i vad originaltexten faktiskt säger. Adam kallar själva templet Ubsola och en handskrift har på ett ställe Ubsala, men säger aldrig att samhället i sig heter så.

Man går även in i problematiken angående att antingen har Adam fått fel information om vart de olika folken finns och hur landet ser ut eller så har han en egen uppfattning om vart väderstrecken pekar. Nyberg konstaterar även att Adam verkar ha en ganska oklar uppfattning om vart Birka låg.

”Adams upplysningar går således ut på att Birka skulle ligga ganska långt ”österut”, dvs. efter omskrivning ”norrut”, på en ö tillgänglig från kusten och fortfarande tillhörande göternas bosättningsområde, vilka dock upphör strax efter Birka.” Det är nog mycket troligt att man har gjort just så när man ”inser” att Adam av Bremen inte hade vetskap om väderstrecken. Alternativt att Adam ”gick över” under sin beskrivning till ett ”nordiskt” sätt att ha norr ut från kusten.

VAD UTMÄRKER BIRKA?

Det fanns ett flertal större hamnar och handelsplatser runt Östersjöns kuster vid den här tiden. Men det verkar ändå vara så att Birka är något alldeles speciellt. Även om det var ett svenskt samhälle verkar Birka vara en internationell angelägenhet, en plats som erbjuder skydd för alla folken kring Östersjön. Det är inte bara en hamn eller handelsplats utan en fredlig plats och som Adam uttrycker det - en säker ankringsplats. Samtidigt verkar det inte finns något direkt krigsmakt, som kunde vidmakthålla freden i havsviken. Med gemensamma krafter försöker man dock försvåra för de som vill störa lugnet. Det verkar finnas en gemensam uppfattning var Birka ska vara och det är något som man vill försöka bevara. Man kan ju tänka sig att det fanns klara förhållningsregler om man ville uppehålla sig i Birka och var en del av gemenskapen, och kunna göra sina affärer. 

”Emedan denna ankarplats är den säkraste i svearnas kustområden” anger ganska tydligt att Birka ligger precis vid kusten men att det även fanns fler svenska hamnar att välja på. Adam menar även att hamnen är så pass stor att den kunde välkomna alla de som vill göra affärer i Birka. Adam antyder även att man samlades i Birka enbart vid speciella tillfällen. Det kan tyda på att handelsplatsen inte nödvändigtvis behövde vara befolkat hela året. Detta ger en klar koppling till de många fornborgar på Öland som bara befolkades vi speciella tillfällen på året, gäller det handel, högtider eller i orostider. Man hade sin verkstad och sitt enklare boningshus som brukades under den mer aktiva delen på året. Detta styrdes förmodligen av tillgången av mat och förnödenheter under året, framförallt under vintern.  

Björn Ambrosiani är den forskare som kanske grävt mest på Björkö. Han hävdar att det finns ingen plats i det norra Östersjöområdet som kunde befolkas av mer är 20 individer. Han baserar det säkerligen ytan som handelsplatsen på Björkö utgjorde men framför allt på antalet gravar. Det har han helt klart rätt i. Men han missar dock det enkla faktum att det finns andra delar av Östersjöområdet som kunde husera en handelsplats tillräckligt stor för att befolkas av mer än 20 individer, och som teoretiskt kunna vara Birka. Det förutsätter även att alla de som begravts på Björkö verkligen bodde och verkade på ön. 

Bristerna som Birka i Mälaren uppvisar ska inte överdrivas, men de finns. Nu när man grävt så mycket mer än när myten om Birka startades , ser vi en förläggning mer än en handelsplats och stad. Gravarna på Björkö består nästan uteslutande av vuxna. När det gäller männen uppvisar de i många fall, för svenska förhållanden avvikande dräkter och vapen. Överhuvudtaget är det militära intrycket starkt av fynden. Staden är verkligen en tät planerad stad i mindre format. Staden var väl skyddad från havet och från land med dels en försvarsmur och ett fort. Gravarna uppvisar mycket vapen och i en del fall hästar. Antalet barngravar är ytterst begränsat i förhållande till vuxna, åtminstone enligt tidigare utgrävningar. Gravfynden visar att en grupp människor var överklass med rika gravgåvor. De finaste gravarna ligger innanför stadsvallen och består till del av kammargravar. Dessa består främst av lämningar efter utländska män som visar det fanns ett utländskt inflytande eller i alla fall ett en utländsk närvaro i staden. Det var främst Friser och Franker men även Khazarer, som är begravna här.

Det finns över 3000 synliga gravar på Björkö, det absoluta flertalet av gravarna ligger dock utanför stadsvallen, i det s.k. Hemlanden och består av enkla brandgravar. Många menar att detta var ”Hirden” dvs. de soldater som skyddande handeln från de talrika sjörövarna som enligt samtida källor härjade i nejden eller så kanske var en del av arbetskraften i stadens arbetarkvarter. Det finns bevis för några kvinnliga gravar på Björkö, varav en är den s.k. vikingakvinnan som är ett mycket intressant och spännande fynd. Det finns dock överväldigande majoritet av vuxna män, som slutat sin dagar på Björkö.

Åtminstone i en stor hall, hade de nedlagt en spjutspets i ett stolphål i militärisk anda. Platsen ligger mycket nära där man tror att kungen hade sitt residens på Adelsö. Viken som man nådde platsen ifrån är inte från norr. Fynden av typ som skulle betyda handel på Björkö är närmast obefintliga. Istället ser det ut som exempelvis en kungahird av speciellt inhyrda soldater. En sådan hird skulle om den förlades av kungen till den platsen kunna ge just den typen av fynd som finns där. Frillorna som inte gav grund till familjer med de främmande soldaterna. En befälsklass som begravdes med full utrustning inklusive häst. Befästningen och planeringen av staden. Det faktum att Björkö inte kunde vara en känd handelsplats långt innan Ansgar för att staden inte fanns ännu då. Birka upphör också relativt plötsligt eller blir omplacerat. Vetenskapen menar att redan år 934, när Kung Ring regerade och Biskop Unni var i Birka var kungsgården på Adelsö övergiven. Det innebär att redan 150 år innan Adam av Bremen skriver sin historia, är området runt Björkö på väg att avvecklas, både politiskt och ekonomiskt.

Adam skriver att ” Här bildar en vik av det hav som kallas det baltiska eller barbariska en hamn som vetter mot norr”. Detta är en intressant uppgift, och ett uttalade som vi diskuterat tidigare i texten. Oavsett hur man översätter latinet, så ska Birka ska alltså ligga i en vik av Östersjön och som i sin tur vetter mot norr. När handelsplatsen på Björkö anlades, var vattenståndet högre än idag och man anser då att Mälaren var en havsvik. Men man kan inte säga att den vetter mot norr. Frågan är om vi har anledning att ifrågasätta uppgifter om väderstreck? Även om Adam såg på Sveonernas rike, mer som ett område som vara orienterat och utbrett öst/väst, än dagens Sverige som är mer norr/söder, så var nog norr ett precist väderstreck. Man begravde sina döda i norr/sydligt riktning, det hade vår förfäder koll på... Den andra intressanta uppgiften är att de är själva viken som är hamnen. Det finns ingen uppgift att det är ö som ligger i viken, oavsett i vilket väderstreck som viken pekar åt. Den uppgiften hade han ju kunnat ta med, om det var signifikant kan man tycka.

Adam talar även om att de ska finna en ”avspärrning” i Birka som gör att nejden blir svårnavigerad lika mycket för sjöfararna själva som för de otaliga sjörövarna som man vill skydda sig ifrån. Denna avspärrning skulle uppgå till 100 stadier, som översätts till 18 km. Adam talar om en avspärrning bestående av stora stenmängder som sänkts ner i havet. Det är också troligt att tro att dessa stenmängder, i alla fall delvis kompletterats s.k. pålspärrar, en serie av trästockar som är nedstuckna i havsbotten för att stoppa icke önskvärda objekt. Man har dock inte hittat några pålspärrar runt Björkö, som är från denna tid. Det finns bevis för pålspärrar utefter hela den svenska kusten, så det var en del av försvaret av riket. Det blir dock svår att få till en avspärrning på 1,8 mil i Mälaren. Vi söker aningen att smalt sund som går att spärra av, men ändå ge passage på bestämda ställen eller så är avspärrningen 18 km från Birka eller så är avspärrningen 18 km lång utefter farleden. Svenska historiker menar att Stockholms skärgård utgör denna avspärrning men det känns lite tunt. Naturliga vattenhinder i form av öar och grynnor, var säkert en del av det naturliga skyddet av Björkö men frågan är om detta var något som var så signifikant att Adam behövde skriva om det?

När man ser på kartor på nätet eller i böcker finns det bara ett vikingatida samhälle i Sverige och det är Birka i Mälaren. Alla handelsvägar på den tiden emanerade från Mälardalen, övriga Sverige är helt tomt. Detta är en effekt av den historiska dominans som Birka i Mälaren fått under modern tid. Idag vet vi att det fanns fler handelsplatser i Sverige på den tiden, där flera var större och mer långlivade än handelsplatsen på Björkö. Samtidigt visar även fynd att handeln under järnåldern var mer omfattande på Öland och Gotland, än i Mälardalen. En intressant detalj i sammanhanget är även upptäckten av Uppåkra i Skåne. Innan 1990-talet var den ingen som visste att det fanns lämningar en av stor stad från järnåldern, ett stenkast från Lund. En stad som hade varit mellan 40 och 45 hektar stort, ungefär 6 gånger så stort som Björkö. Uppåkra var till och med dubbelt så stort som det mycket mer kända Hedeby, en stad som Adam av Bremen besökte. Städer och samhällen faller i glömska snabbt där de överges. Främst var det kyrkan som var noga med att ”glömma” platser som inte längre var önskvärda att minnas. Fanns det ingen annan handelsplats värd namnet, då kanske i den mer sydliga delen av Östersjöområdet? Vi återkommer till det senare.

Det finns indikationer att Kung Björn, han som regerade när Ansgar kom till Birka år 829 var från Östergötland. Han hade sin ekonomiska och social bas i Götaland, som förmodligen många kungar hade. Det säger inte att den politiska scenen var någon annanstans, under samma period. I Johannes Messenius livsverk, ”Scondia illustrata” från 1600-talet framgår det att Kung Björn skulle härstamma från Östergötland. Kung Björn finns även omnämnd på Rökstenen som återfinns i Östergötland. Rökstenen talar om en överenskommelse mellan de fyra östgötska häraderna gemensamt ska verka för områdets beskydd och förmodligen som del av skyddet av handelsleden vid kusten. På samma sätt som Uppland är organiserat i Folkland, som var för sig skulle bidra med vapen och soldater för ett gemensamt försvar eller för erövringståg. Det finns därför inget teoretiskt hinder att Kung Björn satt på kungsgården på Adelsö och tog emot Ansgar, i egenskap av Sveakung.

Östergötland uppvisar tidiga maktcentrum. Både hallbyggnaderna i Ströja och Aska men även den mäkta Götavirkevallen, visar att landskapet tidigt hade ett starkt ledarskap. Askahögen, i Aska socken, ansågs länge vara en storhög, ett gravmonument. Det visade sig vara en omkring 47,5 meter lång och omkring 14 meter bred hallbyggnad, en vikingahall på Askahögens plana topp. Detta långhus har dubbla vägglinjer, fyra ingångar och en möjlig eldstad i de centrala delarna av huset. Pålarna som bar upp huset har en diameter på omkring 1 meter. Allra mest påminner planlösningen om det nyligen delvis utgrävda stora hallhuset i Gamla Uppsala. Avståndet mellan de dubbla väggarna är dock mindre i Gamla Uppsala. En mycket likartad planlösning tyder på nära kontakter mellan de båda platserna, men i vissa avseenden påminner arkitekturen om de danska ringformade fästningarna av Trelleborg-typ. Fynden av mer än 30 guldgubbar är unikt, och ger ytterligare kopplingar till hallen i Gamla Uppsala, men även andra hallar runt om i Sverige. 

LANDHÖJNINGEN

Man säger att Birka hade en perfekt placering eftersom den låg centralt, men också väl skyddat i den djupa vilken till Östersjön. Det är först på senare tid, och på grund av landhöjningen, som viken kom att snöras av och bli insjön Mälaren. Hur snabbt gick denna avsnörning av havsviken? Huvudorsaken till att Birka i Mälaren övergavs, var främst det faktum att vattenvägen via dagens Södertälje inte längre var framkomlig. Det kan ju räcka med att landet stiger med 20-30 cm, för att tidigare farbara leder inte längre fungerar. På Birka fick man justera bryggorna och anpassa dem till den rådande vattenståndet, men samtidigt måste det ha skett något mycket mer dramatiskt längre österut. Stora landmassor måste ha rest sig ur havet på en dramatiskt kort tidsrymd, för att Birka inte längre skulle vara en kuststad. När Birger Jarl under tidigt 1200-tal anlägger Stockholm, kunde han styra all trafik in och ut ur Mälaren. Det finns uppgifter att vattenståndet var 5 meter högre på järnåldern än idag. Samtidigt säger man att fornfynd och beräkningar, även visar att strandförskjutningen under järnåldern har saktat av och till och med stannade upp under vissa perioder. För slutet av järnåldern och vikingatiden (900-tal till 1100-tal) finns indikationer på en mindre transgressiv fas, som hade stor betydelse för Mälarens kontakt med Östersjön. På grund av denna fas fördröjdes Mälarens isolering med flera sekel fram till 1200-talet. 

Det känns som att något inte riktigt stämmer här. Runt år 970 hade Mälaren slutat att vara en havsvik men hundra år senare anser Adam att Birka ligger i havsvik. Hur hänger detta ihop? Enligt beräkningarna av landhöjningen (ca 5 meter på 1000 år) borde landet ha stigit ca 1 meter under de 200 år som förflyter mellan Rimbert och Adam. Det är klart att 1 meter av landhöjning i området, påverkade sjöfarten och även krävde anpassningar bryggor och annat på handelsplatserna. Kunde dock Adam anse att Birka fortfarande låg i en havsvik, i ett kustområde eller hade Björkö blivit en isolerad och övergiven ö i en insjö? Fråga vi behöver ställa oss, hade handelsplatsen på Björkö någonsin legat i en bukt eller i en vik av det Baltiska eller barbariska havet? 

Kartans hela bredd motsvarar ca 4 mil och den röda punkten är Birka på Björkö i Mälaren. Det är idag svårt att se att denna stad, då var belägen i en vik av Östersjön belägen ute i ett kustområde. Man kan tydligt se den vikingatida huvudleden in till Mälaren via Duvnäsviken, som var i bruk fram till 1200-talet. Den farleden går nästan helt vågrätt på mitten av kartbilden. Har verkligen landhöjningen påverkat området så mycket, att en segelled som idag är 3 mil lång, på den tiden av en havsvik?  

SVEONERNA

En av de största frågorna kring svensk tidig historia i är Svea-begreppet. Vilka var dessa Svear och var bodde de? Traditionellt ansågs Svear bo i Mälardalen och då främst Uppland och det var de som lade under sig alla andra folkstammar och Sveariket bildades. Detta Svearike blev sedan basen för det Svenska riket som skulle komma. Den synen har nyanserats avsevärt under senare år men vissa delar lever fortfarande kvar. Detta är en avgörande orsak till att Birka-frågan enbart har berört Mälardalen, och inte några andra delar av Sverige. Adam skriver dock ingenting om Svear utan enbart om Sveoner.

Adam talar om Gens, ”Gens Sueonum”, som översätts till Sveonernas släkte. På samma sätt som Gens Humana översätts till Människosläktet. Bland dessa Sveoner finns ”Populi”, som översätts till Folkslag. Bland dessa folkslag finns alltså bl.a. Västgötar, Värmlänningar, Finnvedingar och Götar. Folket i Uppland kallade Adam för ”Sueones Ulteriores”, som översätts till de ”längst bort boende Sveonerna”. Ett intressant uttalande som Adam gör är att - dessa folkslag regerar bland Sveonerna. Det verkar inte finnas någon elit eller något speciellt folkslag som styr hela riket. 

Det finns nog bara en tolkning av denna text, att Sveoner ska översättas till Svenskar. Det är därför Adam kan skriva att Birka är ”Oppidum Gothorum”, som översätts till Götarnas stad, mitt i Sveonernas rike. Alla de människor som bor i det som vi idag kallar Sverige, som inte är Daner eller Norrmän var Sveoner dvs. Svenskar. Det finns ingen geografi i begreppet att vara en Sveakung, den personen uppbär den titeln oavsett från vilken del av riket han kommer ifrån eller uppehåller sig. Detta är viktigt att bära med sig om man ska förstå hur Adam ser på Sverige vid detta tillfälle. Även i denna bok precis som i Ansgarsvitan finns kommentarer skrivna av andra än författaren/översättaren/tolkaren. Tore Nyberg vet att berätta att Adam av Bremen själv aldrig kom längre upp i norden än Själland eller Skåne. Adam besökte en längre tid kung Sven Estridsson.

Han berättar även att benämningen Sveoner och liknande i äldre texter verkar stå för folket i ett ”land” som vi idag inte riktigt vet omfattningen av. Det verkar vara en sammanfattande benämning gällande flera ”folk”. Han berör även det felaktiga att översätta goter till götar. Götar/goter som troligen innefattade någorlunda sett folket från; Västergötland, Östergötland, Småland, Värmland och Gotland. Goter/Gothi som enligt Adam är nära grannar till Sueonia, men samtidigt ingående i deras större helhet.

Adam skriver att man i Sverige hade ett rike, till skillnad från en reell stat, som fanns på kontinenten vid den här tiden. Här var kungamakten en effekt av folkets vilja och inte via hävd, som var faller på så många andra platser. "Sveær egho konong at taka ok sva vrækæ" - äldre Västgötalagen lär oss att Svearna valde kung men kunde även vräka honom, Adam skriver dock inget som Svearna och det finns nog en förklaring till det. Svearna var förmodligen inget folkslag utan mer av en organisation.  

En teori kan vara att Svearna var de organiserade familjer som hade till uppgift att utgöra den stora armé och flotta, som byggdes upp i Mälardalen och Uppland under järnåldern. Man kan se från gravarna i Vendel och Valsgärde att fokus för Uppland var krig och försvar. Mycket resurser gick in i att göra utsmyckade vapen och hjälmar, så det var med stolthet som man såg på sin uppgift för riket. Sverige var alldeles för stort för att kunna regeras på ett modernt sätt. Här talar vi om ett långtgående och gammalt samarbete, där Svearna fick välja kung i utbyte mot att de hanterade krigsmakten men även fick ta ut tull från handelsplatserna.  

Götarna var kanske de familjer som ägde de stora jordegendomarna inne i landet och utgjorde den ekonomiska basen för riket. Detta var de som var ”röstberättigade” i olika ting och var de som, i alla fall senare i historien utsåg kung i Eriksgatan. Svearna var dock de som tog eller vräkte kungen, om han inte var till belåtenhet.  

I Mälardalen och på öarna i Östersjön låg en den politiska och handelsekonomiska scenen medan den historiska och sociala basen låg i de gamla Götalandskapen. Detta kan vara en förklaring till förvirringen, där funktionen var mer avgörande än geografin. Mycket förenklat kan man säga att Svearna var sjöfararare medan Götarna var landägare – vilket på ett sätt harmonierar med den teori som framförs. Enligt Adam var dock alla svenskar.

ANSGAR

Ansgar, "Nordens apostel", född 8 september eller 9 september 801 i Fouilloy, nära Amiens, död 3 februari 865 i Bremen, var en benediktinmunk, missionär och ärkebiskop av Hamburg-Bremen, vilket då också innefattade Norden. Ansgar blev efter sin död helgonförklarad.

Ansgar är den person vi känner som missionerade i Hedeby och sedan följde rutten till Birka. Det innebär att trots en mångfald av ”Birka”-platser finns endast ett, som är det Birka som Ansgar och sidenvägshandeln har som destination.

Rimbert och Adam av Bremen är de största källorna vi har att ösa ur när det gäller fakta om Ansgar och hans resor. Rimbert är den som är närmast Ansgar som person och kände såväl honom som människor i hans omgivning. Detta dock om det är den Rimbert vi tror. Vi tror att den som skrev krönikan om Ansgars liv är den Rimbert som efterträdde sagde Ansgar som ärkebiskop i Bremen. Ansgar kände folket i Birka sedan sin missionstid i Hedeby och företog seglatsen med en munk vid namn Witmar. Halvvägs till Birka råkade de ut för sjörövare som tog ifrån de nästan allt. De fick vandra mycket långt för att sedan med båt ta sig över mellanliggande vatten eller hav, det är en tolkningsfråga. Landets konung vid namn Björn tar emot i Birka och de får tillstånd att predika, året skall vara 829 eller tidigt 830 e.Kr. Kort därefter reste Ansgar hem till Bremen och blev utsedd till missionsärkebiskop vilket innebär att han är påvens sändebud till alla kringboende folk. Mycket problem uppstår dock nu som stör missionen. Hamburg angrips av flottor år 845 och missionen blir lidande. Även i Birka går det illa, predikandet upphör och de kristna förlöjligas.

Den fördrivne svenske kung Anund angriper med dansk hjälp Birka med sammanlagt 32 skepp. De lyckas med ett överraskningsangrepp för man hann inte få ihop folket och hövdingarna till Birkas försvar, kungen var långt borta. Borgen som ”Birkafolket” flydde till var svag och man tvingades betala silverlösen för staden. Lotten avgjorde att hären nöjde sig med detta och seglade till en slavisk stad för enligt lotten/gudarna lämpligare byte. Anund var möjligen bror till förutnämnda Björn men årtalen är något svåra att få ihop då uppgifterna är knapphändiga. (Överhuvudtaget så är kungalängden under 800-tal inte att lita på då man läser just Ansgarsvitan eftersom längden till stor del bygger på just vitan. I övrigt har vi Hervararsagan, en märklig isländsk saga nedskriven under 1200-talet som är en dålig grund för regentlängd.)

När det blev stabilare situation och inrättandet av Hamburg-Bremens ärkestift var klar ville man återuppta missionen i Birka. Dock ville inte den i Birka tidigare aktive biskop Gautbert återvända utan det ansågs att Ansgar var den som åter borde starta mission där. Ansgar får kraft av en vision där en röst talade om ett fjärran folk och ”lyssna, ni öar..”.

Då Birka låg i ett land bestående av öar, insåg Ansgar att detta var hans uppdrag återigen.

Ansgar reser mot Birka och det tar honom 20 dagars seglande (anses som det mest exakta beskrivningen av Birkas läge) innan han är framme, året är nu 852 eller 853. Denna gång var han alls inte välkommen och avråddes att ens ta upp missionen till diskussion. Han blev påmind om att det var folket som inte tålde missionen senast och att kungen inte rådde över situationen i den frågan. Efter visst insmickrande fick lotten avgöra att det skulle tas upp på tinget. Olika viljor rådde sedan på tinget som hölls i Birka men man enades om att den kristne guden hjälp många i sjönöd och svåra stunder. Därmed fick missionen fortsätta tillsvidare i Birka. Kungen satt med i tinget på Birka men för ett definitivt tillstånd till missionen behövdes godkännande på ytterligare ting på en annan plats i riket. Ett kapell byggs i staden och ett bostadshus med tomt för prästen köps av Ansgar själv. Ansgar vänder åter hem och försöker trots åtskilliga problem att upprätthålla missionen i Birka men dör år 865.

CIVILISATIONENS YTTERSTA UTPOST

I noter och reflektioner till Eva Odelmans ”Boken om Ansgar” som så praktiskt tillför diskussion kan man uttyda mer om Birka. Här står att Birka inte är en isolerad miljö utan portus regni, en hamnstad i riket. Sambandet mellan Dorestad och Birka sägs starkt. Birka omskrivs som civilisationens yttersta utpost, världens ände ligger något norr om Birka.

Många är de som vänt och vridit på fraser i Ansgarsvitan och det finns mycket som är vagt. Birka är exempelvis Partes Sueonum, alltså del av ett rike som är ”Sueonum”. Rimbert använder antingen benämningen Sueonum som beteckning på ett folk eller som samlingsnamn på alla folk boende i maktområdet. Wulfstans skrifter anger att Sveariket innefattar bland annat Blekinge, Möre, Öland och Gotland. Det politiska spelet runt Östersjön beskrivs. Danmark, nuvarande Tyskland och svearna strider om handeln i Östersjön. Den fördrivne Anund tog ju hjälp av danskar i sin ”hämnd”. Anfallet på Hamburg anses bero på handelskonflikt. Även intressemotsättningar mellan daner-svear om Baltikum.

Om vi så går över till Adam av Bremen och hans nedtecknade ”historien om Hamburgstiftet och dess biskopar”, översatt av Emanuel Svenberg. Här blir bilden av Birka tydligare men vad är kyrkopolitik och vad visste Adam egentligen? Adam författade fyra böcker, den så kallade Gestan. Den första boken var troligen första hälften av 1070-talet men ingen originalhandling finns kvar. Den fjärde var troligen färdigt runt 1075. Adam berättar med inspiration hur Ansgar i två år omvände hedningar i Danmark, ständigt redo att dö martyrdöden. Han får sedan uppdraget att predika bland Sveonernas fjärran boende folk. I denna berättelse blir man dock inte överfallen av sjörövare och tvingas alltså inte gå en lång sträcka utan kommer fram till Birka utan missöden. Man predikar framgångsrikt i ett år och förutom ”bristen” på sjörövare ser Adams berättelse ut att vara tagen från vitan.

Hemkommen gratuleras sedan Ansgar av kejsaren och stormännen som beslutar göra Hamburg till kyrkligt huvudsäte för daner, Sveoner och även Slaver och andra kringboende grannfolk. Ansgar blir missionsärkebiskop 832. Ödeläggandet av Hamburg beskrivs som fullständigt och Ansgar flydde med martyrernas kvarlevor. Efter att ha varit biskop i Bremen en längre tid börjar så Ansgar åter intressera sig för Birkamissionen. Han lämnar danernas kust och anländer till Birka där kungen just håller ting, i denna berättelse alltså utan angivandet av 20 dagars seglats. Efter Ansgars död berättar Adam om biskop Unni som beslutar sig för att besöka hela sitt stift. Tiden var nu inne då ”trons dörr stod öppen bland hedningarna” och man insåg att missionen var försummad sedan en tid. Unni far först till Danmark och når visst erkännande där. Därefter far han i Ansgar spår till Birka som inte sett en präst på mycket länge, året är 935.

Efter denna korta tid av framgång för kristendomen sker stora omvälvningar både politiskt och religiöst bland svear, nordmän och daner. Danerna får ett plötsligt inbördeskrig som delvis kommer att stå mellan kristna och de som avsvurit sig kristendomen. Grymheter i övermått drabbar speciellt präster. Svear och götar har en regent en tid men efter en tid står av dessa götar kvar som kristna och regenten fördrivs från svearna. Slaver gör uppror mot sina kristna herrar och befriar sig med vapenmakt på kontinenten runt och efter Otto II:s död 983. Kristendomen expanderar trots detta, delvis som del av politiska mål. I Sverige expanderar kristendomen under konung Stenkil som tidigare var jarl i Västergötland. Stenkil dör dock 1066 och visst tumult uppstår med nya pretendenter av olika trosuppfattning.

BISKOP GAUTBERT

Gautbert var en östfrankisk katolsk präst och missionär, som cirka 836–845 var verksam i den kristna församlingen i Birka i Sveariket. Han var senare biskop av Osnabrücks stift, i Östfrankiska riket. Dog någon gång mellan 860 och 874.

Gautbert uppdrogs år 832 av det påvliga sändebudet för Norden ärkebiskop Ebo av Reims, som han möjligen var brorson till, att sändas till svearna. Detta skedde året efter att Ansgar hade lämnat Birka. Gautbert färdades till Birka med sin brorson, prästen Nithard. De blev välvilligt mottagna, antagligen av kung Björn, vidareutvecklade den kristna församlingen i Birka, anlade en kyrka och undervisade. Kring 845 uppstod dock enligt Rimbert ett motstånd mot missionen. Prästen Nithard mördades och Gautbert och andra kristna fängslades, bestals och fördrevs ut ur landet. Gautbert behöll sina kyrkliga anspråk på Sverige, men återvände aldrig dit. Efter en vakans på nästan sju år reste prästen Ardgar till Sveariket cirka 851-853. Församlingen i Birka hade då kommit i konflikt med den hedniska befolkningen och upplösts så när som på hövitsmannen Herigar som lätträknat undantag, varför Ardgar återupprättade församlingen. Han återvände till Östfrankiska riket och verkade där cirka 845–859 som biskop av Osnabrücks stift. Svenska forskare menar att Gautbert anlade sin kyrka på Birka i Mälaren, i en plats som kallas Borg. Denna byggnad har dock inte påträffats. 

BISKOP UNNI

Unni, född på 800-talet , död 936 i Birka. Han var en tysk katolsk präst och ärkebiskop av Hamburg-Bremens ärkestift 916-936. Han ska ha dött som missionär i Birka, där han försökte fortsätta ärkebiskop Ansgars arbete.

På 900-talet innehades den kyrkliga överhögheten i Norden av ärkebiskop Wenni i Hamburg. Enligt samtida hällskrifter skulle biskopen dött och blivit begraven i Skytien. Detta Skytien har senare antagits vara Birka. Biskopens huvud saltades in och fördes till Petruskatedralen i Bremen där det begrovs skilt från kroppen. Landskapsarkeolog Dreijer har hävdat att detta Birka som talas om möjligen kan ha varit Åland. Ärkebiskopen skulle ha blivit begravd här. Om denna teori håller streck skulle det betyda att Åland kopplades samman med det äldsta kända datumet i Nordens historia, 17 september 936. Ett datum som nämndes i samtida skrifter i samband med ärkebiskopens död. Det som skulle kunna bevisa platsen för Birka, är ju fyndet av biskop Unnis grav. Adam av Bremen är tydlig med att han dog och begravdes i Birka. Detta faktum bevisar att Birka hade byggnader och mark som tillhörde den katolska kyrkan. Mark där kyrkans män hade fått tillstånd att bygga en kyrka och kanske även ett kloster. 

ÅLAND

I maj 1951 gräver Matts Dreijer ut graven men finner den så gott som tom. Under stenpackningen kan förnimmas resterna av en i stort sett förmultnad kista, lår. Kvar fanns några spikar. Invid och under låg tre ryggrader och benfragment. Han anser den vara plundrad som ofta stormansgravar var ifrån den tiden. Matts Dreijers skiss över gravens utgrävning och intill åskådliggjord hednagrav med bautasten. Gravskicket är kristet för korsgraven men ansluter till ett hednisk inhemsk där båda har en stenpackning ovan kistan i den kristna graven och ovan urnan i en hednisk grav.

Så här efteråt kan man tycka att några föremål borde tagits upp för senare tids möjligheter att göra undersökningar. Man frågar sig var huvudskallarna var, dessa brukar ju alltid återfinnas i en grav. Att dessa saknas skulle stöda Dreijers tanke om likplundring där man inte endast stal textilier och värdeföremål. I dag kunde DNA ifrån benmaterial jämföras med motsvarande i det återfunna huvudet som finns i korgraven i S.t Peterskyrkan i Bremen där man funnit biskop Wennis gravplats. Bakgrunden är den att enligt Adam av Bremen avskildes Unnis huvud från kroppen och fördes till Bremen och kroppen begravdes i Birka där han dog på sin missionsresa.

I Sunds kyrka på Åland återfinns namnet "Wenni" (Unni)  på ett kors gjort av kalksten, ett kalkkors. Detta är enligt Matts Dreijer ett bevis att Åland var Birka och att Unni blev begravd där. Det kan tänkas att kalkkorset har flyttats till Åland från någon annan plats efter det att ärkebiskopen begravdes. Ett kors som är gjort i kalksten, det känns som att den kan ha sitt ursprung på Gotland eller kanske Öland? 

Dreijer vill se platsen Saltvik som Birka, där en del husgrunder är utgrävda. Saltviks yta var dock bara runt 3 hektar. Under en stenkyrka från 1100-talet,  har det påträffats stolphål som kan härröra ifrån en tidigare stavkyrka. Det är väl osäkert om Åland kan räknas till Götaland under vikingatid. Ser man till Adam av Bremens beskrivning av de norra delarna av Baltiska havet, är det inte helt osannolikt att Åland låg på gränsen till de kända delarna. Vi kan i alla fall konstatera att Åland och Saltvik ligger mycket strategiskt placerad, vid handelsvägen mellan Europa och Ryssland och var viktig att ha kontroll över.

ABBOTT HILTIN-JOHANNES

Hiltin-Johannes är en rätt så okänd person, även om han spelade en viss roll i Birkas historia. Abboten Hiltin-Johannes vigdes emellertid till Birka, vilken ort utsågs till stiftsort. "Det ligger i centrum av sveonernas land, mitt emot det slaviska samhället Jumne, och har lika långt till alla kuster vid detta hav."

Hiltin nämns under året 1071 som biskop i Birka.  Biskop Adalvard besökte själv platsen i samband med sitt besök i Sigtuna före 1068 och konstaterar att den var helt ödelagd. Just häri ligger problemet Birka, Hiltins Birka kan knappast vara Ansgars Birka som vid den tiden var närmast slät mark. Jumne ligger dessutom vid södra Östersjökusten, knappast något man orienterar Mälarens Björkö efter. Adam berättar dessutom själv i ett s.k. skolarie (tillägg) om de biskopar som utsändes till Norden att Adalvard den yngre sändes till Sigtuna och Uppsala, Simeon till skridfinnarna och Johannes (Hiltin) till öarna i det baltiska havet (Östersjön).

Den enda tänkbara förklaringen är att det har funnits två Birka. Ett Birka, som inte har med Ansgar att göra, bör därför ha legat på antingen Gotland, Öland eller Åland, d.v.s. öarna i Baltiska havet. 

Adam nämner att ärkebiskop Adalbert vid ett stort möte vigde en mängd biskopar för Norden runt 1060. Adalvard den yngre fick Sigtuna och det är han som, enligt Adam, söker spåren efter Unnis grav på Björkö medan biskop Johannes Hiltin samtidigt "sändes till öarna i det Baltiska havet." Adam nämner också att "Den förste av våra landsmän, som han vigde för samhället Birka, var abboten Hiltin ..." Samma källa från tiden ger alltså uppgifter som tyder på att det är två olika orter det är frågan om. Dessutom preciseras Birka, som liggande mitt emot Jumne vilket låg på södra Östersjökusten.

Hiltin återvände senare till sitt kloster i Gossek. Enligt klostrets krönika ska han ha återvänt efter två år i Dacien (Skandinavien), uttröttad av mödor. I en utgåva till Vita Ansgari finns i en marginalanteckning från 1100-talet en förteckning över biskopar som Adalbert utnämnde. Sigtuna stiftet finns med men också ett annat stift:
"Johannes, biskop i Birka. Sedan Birka förstörts har biskopssätet flyttats till Linköping." Biskopslistan visar alltså att det förstörda Birka inte kan åsyfta Björkö eftersom detta har legat under Sigtuna.

GEOGRAFIN KRING BIRKA

Uppgifterna angående läget för Birka under denna tid är hos Adam utförligare och han lägger in Birka i det geografiska rummet. Detta görs i olika textavsnitt, vilket inte gör förståelsen lättare. Det går att urskilja två beskrivningar. Den första anger läget i förhållande till det baltiska havet och den andra beskrivningen anger läget genom beskrivningen av hur man reser dit landvägen.

Den första beskrivningen anger att Kurland inte ligger långt från Birka, som i sin tur har Jumne mittemot sig. Birka skall även ha lika långt till alla kuster av detta hav. Återigen är Birka i centrum av Sveonernas land och Östergötland ligger utefter det baltiska havet ända till Birka. Här ger flera uppgifter ett intryck av att det är en geografisk mittpunkt som beskrivs. Dels lika långt till alla kuster kring detta hav och dels skolier 126, som anger restider. Är detta ett uttryck för som Adam skriver, att ärkebiskopen hade valt Birka som huvudort för de omkringboende folken. Vad passar då bättre än en ort som i alla bemärkelser är i centrum.

En tolkning av vad centrum av Sveonernas land kan ha varit för Adam, är de kristna områden som fanns hos Sveonerna. Detta kan förklara de referenser som görs till götar angående Birka. Eftersom götar härskar och är kristna. Antagandet att det kristnade området skulle vara centrum, ger ingen motsättning till att även Ubsola är in medio (i mitten). Birka och Ubsola kan ses som ett symboliskt motsatspar. Där Birka är viktig för missionen och Ubsola är hindret för missionens slutförande. Det är en tolkningsfråga vad Adam menade med att det är lika långt till alla kuster vid detta hav. Menade han i alla riktningar, eller utifrån Birkas läge till övriga kuster. Med andra ord inte den svenska eftersom det var där som Birka var beläget. Detta ger två möjliga områden som stämmer in på beskrivningen. För att förstå Adams sverigebild så får man föreställa sig Sverige liggande mot öster och inte mot norr.

Den andra beskrivningen som Adam gör är att han säger att Östergötland sträcker sig utmed det baltiska havet ända till Birka. Detta går att tolka på olika sätt. Östergötlands utsträckning möter inga problem, men däremot notisen om Birka. Adam säger ingenting om något speciell riktning för Birka. Eftersom den här notisen utgår ifrån Skara, som är den närmast föregående upplysningen, är det intressant om Adam utgår från Skara. Det faktiska läget var ju att Östergötland låg bortom Västergötland. Därmed kan Birka ligga någonstans utefter östersjökusten. Den landväg man reste för att komma till Sigtuna gick enligt Adam över Skara, Tälje och Birka. Kan Adam ha fått denna uppgift från samma sagesmän som de han anger i skolier 142. Där det sägs att Adalvard d.y. begagnade tillfället att under resan göra ett besök i Birka. Detta kan tyda på att Birka inte tillhörde den vanliga rutten. Eftersom skolien anger att Adalvard d.y. passade på att under resan göra ett besök i Birka. Det kan även förklara den långa tid det tog att komma till Sigtuna. Här anger Adam en månad landvägen. Medan det däremot tog sju dagar till Skara. Bägge dessa tidsuppgifter utgår ifrån Skåne. Detta skapar problem. Antingen var det omvägen till Birka som gav mertiden, dvs. gästning och dylikt. Eller så har Adam tillagt denna uppgift för att det skall stämma med att Birka låg i centrum. Adam anger att Sven Estridsen sagt honom att Sverige svårligen låter sig passeras på två månader. Då blir Adams placering av Birka på en månads färdväg från Skåne naturlig.

Upplysningen om att Birka och Sigtuna ligger nära varandra, kan det vara Adams egen konklusion. Den slutsatsen kan dras då man läser texten över resvägen. Det kan vara så att tillägget om seglingstiden, är Adams egen slutsats. Detta efter att ha fått information av sin sagesman om birkabesöket. Texten säger att från Skara gick resan till Tälje och sedan Birka. Var låg detta Tälje? Tälje skall vara en form av inbyggarbeteckning, ”tälgjar” som är bildad till ett viknamn ”talgh”, som betyder inskärning. De flesta är överens om att det är Södertälje som menas. Man kan förmoda att Birka inte låg utefter den normala vägen, innebär att Tälje kanske inte heller var den normala vägen. Vilket innebär att det inte behöver vara Södertälje. Adam tar ofta upp begreppet "nära" i sin text, och det blir svårt att tolka. Birka ska ligger "nära" Kurland, som vi vet är dagens Litauen. Det vara så att det föreligger någon form att språkförbistring här, det latinska ordet som översätts till "nära" kan han bredare betydelse. En annan och mer trolig orsak till detta är att Adam, inte hade full insikt i avstånden. En plats låg i alla fall närmare än någon annan plats, det räckte för Adam.

Detta är en tid då samhället har stabiliserats. Den kristna tron har vunnit insteg och vi har kristna kungar. Däremot är de inte självklart orienterade mot Hamburg-Bremen. Det verkar som om den tyska kyrkan har en svag ställning i Sverige. Olof Skötkonung döps enligt traditionen av en biskop Sigfrid från England. Det verkar som om missionärerna kom på danskt och norskt initiativ. Det tyder på maktpolitiska ambitioner från dessa båda riken. Adam har heller inte mycket information om den tyska missionen i Sverige. En motsättning är helt klar då Adalvard d.ä. som av tyska kyrkan vigts för Skara, tvingas åka tillbaka till Tyskland av Emund. Det finns tecken som tyder på att hans biskop Osmund hade bysantinska kyrkoideal. Först med Stenkil lyckas Hamburg-Bremen etablera sig ordentligt i Sverige. Det innebär att stiften utökas till fyra, Skara, Birka, Sigtuna och Halsingland.

Adam har för denna tid mer detaljerade upplysningar om Birkas läge. Han anger läget på två sätt. Det ena sättet är genom en orientering i förhållande till det baltiska havet och den andra genom en resa landvägen genom Sverige. Dessa båda sätt att ange Birka stämmer inte så bra överens. Den ena lägesangivelsen kan tolkas som Ölandsområdet alternativt Gotland. Den andra som norrut mot Sigtuna. Adam skriver som en lägesangivelse att Östergötland sträcker sig utmed det baltiska havet ända till Birka. Det verkar helt klart att kunskapen om Birka var dålig hos Adam och då även av kyrkan i Hamburg-Bremen. Kontakter mellan ärkebiskopssätet och Sverige borde av naturliga skäl funnits. Anmärkningsvärt är att Birkas förstörelse blev känd av Adam efter huvudtextens slutförande. Alltså ca.15 år efter det att Hiltin Johannes blivit vigd för samhället Birka. Detta innebär att man måste ställa frågan om Adalvard d.y. kom till ett annat Birka eller alternativt om Adam har varit tvungen på mycket vaga och motsägelsefulla uppgifter dra egna slutsatser efter egen förmåga, därav bristen på logik.

Det kan finnas en möjlighet att Adam trots sina svårigheter på dessa textställen, mer ser Birka som en symbol för kristendomens seger. Detta på det höga symbolvärde som Birka har på grund av Ansgar. Var det möjligt att föreslå en annan ort än detta symbolladdade Birka. Här startade missionen och här slutar den.

SAMMANFATTNING

De geografiska indikationerna på Birkas placering, kan vi sammanfatta i två olika delar. Först är det Rimbert och Adam som berättar vad som utmärker Birka på Ansgars tid under tidigt 800-tal, och sedan är det vad som utmärker Birka på Adams tid, på mitten av 1000-talet.

På Ansgars tid vet vi att:

• Birka ska ligga på Gotland.

• Birka ska ligga i södra delen av Sverige.

• Birka är en hamn som nås genom resor i båt.

• Birka nås landvägen och då passerar man mellanliggande hav.

På Adams tid vet vi att:

• Birka ligger i en bukt eller en vik, i ett sund i svenskarnas kustområde i Östersjön.

• Birka ligger lika långt mellan dagens Lettland och Polen.

• Birka ska vara lätt tillgänglig för alla folk som bor runt Östersjön.

• Birka ska ha lika långt till alla kuster av Östersjön.
  

Det är intressant att den äldsta källan inte anvisar att Birka skulle ligga nära Gamla Uppsala. Detta är information som Adam lägger till. När resvägen till Birka går genom Västergötland och Skara, via Södertälje och Sigtuna, är vi i mitten av 1000-talet. Bara av de enkla anledningen att dessa städer inte existerade på Ansgars tid. I alla fall inte som säkra övernattningsplatser för kyrkans män. När Sigtuna grundas, är handelsplatsen på Björkö redan övergiven och på Adams tid är alla spår borta. Adam antar att Birka ligger nära Gamla Uppsala, och belägger detta med närheten till den kända staden Sigtuna. Det är svårt att veta om Adam var medveten om att Birka var borta eller hade flyttat. Det är alltså Sigtuna som ligger nära Gamla Uppsala - inte Birka. Adam skulle ju skriva om Hamburg-Bremen-stiftets historia, och då behöver han ju göra en kronologisk resa. Adam hade mycket material på sitt bord, när han skulle skriva sitt epos men han kunde inte bedöma vad som var aktuella skildringar och vad som inte längre gällde. 

BIRKABEGREPPET

En fråga man behöver ställa sig, vad betyder egentligen namnet Birka och vad stod det för? Innebar begreppet Birka enbart en handelsplats eller var det en av flera handelsplatser som stod under kungens beskydd och kontroll? Kunde det bara finnas ett Birka åt gången och att platsen flyttades en eller flera gånger? Fanns det då flera platser som hette Birk eller Birka?

Det är först hos Ericus Olai och i den Prosaiska Krönikan, som Birka nämns i svenska källmaterial. Ericus som kände till Adam av Bremen och Rimbert, kallar Birka för Byrkö. Han anger att det var en av de största städer som fanns och äldst i Sverige under Ansgars mission. Den andra källan säger att Birka var jämte Sigtuna och Skara en av Sveriges tre huvudstäder och legat på en ö i Mälaren vid namn birköö. Båda dessa källor var tydligen bevandrade i det tyska källmaterialet. År 1579 utkommer en dansk version av Adam av Bremens Gesta, kommenterad av den danske prästen Velleius. Han kommer in på Birkas läge och påstod att läget var omtvistat, en del ville förlägga den till Jönköping, andra till Borgholm på Öland, till Seckelburg eller till Stockholm. Det var egentligen Hjalmar Stolpes grävningar på Björkö som innebar att lokaliseringen av Birka till Björkö ansågs föreligga. Det var framförallt med sin uppsats Gravundersökningar på Björkö 1876 som Stolpe fastslog detta.

Grunden för ett inhemskt funktionsnamn är sammanhanget med björk. Schlyter ansåg under 1870- talet att Birka fått sitt namn efter biærk som var ett äldre ord för handel. Även den danska rättstermen birk återgår på detta. Han antar också att ortnamn som Björkö (Bjarkey) varit namn på handelsplatser i Norden. H. Hjärne ansåg i slutet av 1800- talet att det kunde ha varit björkstavar eller dyl. som användes till att inhägna platsen där marknaden hölls och jämför med att hasla vall. Vidare anser H. Hjärne att han i Ansgarii Vita har funnit en antydning genom det lövtält som där beskrivs. Han vill mena att förhistoriskt så slår kungen upp ett lövtält och därigenom utlyses kungsfriden som är en förutsättning för marknadsfrid. Därifrån härleder han den norska och svenska, biarkeyarätten resp. björköarätten. De äldsta Biarkeyarätterna är från 1100- talets Norge medan den äldsta svenska är från 1300-talet. Sune Ambrosiani framlade ytterligare en teori 1907. Han ansåg att Björkö är en benämning på en handelsplats men som inte förklarar det latiniserade namnet Birca. Det går istället tillbaka på det forntida birki som betyder pallisad, en benämning som skulle passa in på Björkö’s karaktär.

Kärnan för den utländska härledningen är friserna och deras handel. Knut Stjerna var den förste som drev frågan om att det var friserna som hade anlagt Birka. Han hävdade att tanken på att det var den tidens bönder, som skulle ha anlagt en så betydande och centralt belägen stad borde förkastas. Birka var en betydande stad om man fick tro Rimbert. Friserna skulle följaktligen först anlagt Hedeby och sedan ett faktori på Björkö. Några år senare närmare bestämt 1914 togs problemet upp på nytt. Elis Wadsten skrev i Namn och Bygd att han ville härleda namnet birk från det frisiska berek eller bereg. Där betydelsen är rättskipning eller område där rättsskipning försiggår och som förekommer i medeltida källor från Brügge. Wadsten ansåg att berek hade en likadan betydelse som det danska birk som just betydde rättsdistrikt med egna lagar och egen domstol. Vidare ansåg han att prefixet be-:bi- ej var ursprungligt utan måste vara lånord. Wadsten försökte även påvisa att en mängd ord, framförallt de som har att göra med handel och sjöfart var inlånade ifrån frisiskan.

Tanken på att det var friserna som hade anlagt Birka har också fått en förnyad aktualitet. Detlev Ellmers hävdade i en uppsats från 1983 att friserna grundlade handelsplatser i Östersjön och då även på Björkö. En forskare som också ser denna möjlighet är Callmer som 1982 diskuterar frisernas delaktighet i uppkomsten av handelsplatser i Skandinavien. I Fornvännen 80 1985 finns en recension av Alf Thulin, som behandlar Omeljan Pritsaks bok om ruserna. Pritsak tar där upp frågan om inte Birkaorterna är härledda från det frisiska bereg. Thulin vederlägger denna tes med : "Birka har inte att skaffa med ett frisiskt * bereg/ *berek utan är en latinisering av ett inhemskt Björkö - kring den uppfattningen synes numera största enighet råda". Den vanligaste definitionen idag för Birka (Birca) är som ett vegetationsnamn, förmodligen en latiniserad form av Björkö. Det som E. Wesse’n hävdade redan 1923 och som avslutade den tidens debatt. Han ansåg det vara en yngre svensk form av det fornsvenska biærkö, som betyder "ö där björk växer". Vidare ansåg han att namnet på ön var äldre än handelsplatsen.

Ett annat perspektiv på Birka är att handelsplatsen var en del av den norra Sidenvägen. Vägen gick från Miklagård (dagens Istanbul) över Volga och Östersjön till norra Europa. Denna handelsled hade sin blomstringstid under 200 år ca 770 – 970. Där fraktades silver, siden och andra dyrbara handelsvaror från öster. Namnet Birka kommer från khazarisk turkiska och betyder ungefär “boplats på stranden för gemensam handel”. Arkeologiska fynd på Birka innehåller bl.a. turkiska klädedräkter, vapen och arabiska silvermynt, dirham, präglade med Allah’s namn av kalifatet i det abassidiska Bagdad. Det är svårt att bedöma denna förklaring till Birka-begreppet, men det är en intressant vinkel gällande själva handelsplatsen. Vi har khazariskt inflytande på Björkö, med fina gravfynd vid sidan av andra nationaliteter. Samtidigt så finns det en klar korrelation mellan att den norra Sidenvägen avstannar runt år 970 med att Birka i Mälaren upphör. När båtarna med varor slutar att dyka upp, fanns det inte längre något underlag för någon handelsplats. Detta är ett mer troligt scenario än men landhöjningen. 

Det finns eventuellt en parallell till begreppet Kauping/Köping, ett namn för både för en funktion och en plats. Det känns som Köping och Birk refererar till samma begrepp, men att Köping kan vara ett nya namn efter att landet kristnades och där det fanns en kyrka. I dag är Köping synonymt med en mindre stad och många städer i Sverige heter något med Köping, och innan postväsendet krävde att alla orter skulle vara unika, kunde de existera parallellt.

BIRK

Beteckning som under medeltiden användes i Sverige och Norge som ett från häradsjurisdiktionen avskilt område som städer och marknadsplatser.

BJÄRKÖARÄTT

 (fornsvenska bjærkøa rætter, fornnorska biarkeyiarréttr, norska bjarkøyretten, danska biærkret, birkeret), var lagen som styrde livet på en handelsplats (birk) eller i en stad i Norden under tidig medeltid. Ordet biærk anses betyda handelsvara, handel; jfr Birkarlar. Tidigare föreställde man sig en koppling mellan namnet och staden Birka, vilket idag döms ut. De äldsta kända bjärköarätterna är från Nidaros (Trondheim) och Bergen i Norge, från 1100 - och 1200-talen. Ett fragment av en äldre uppteckning från Nidaros härrör från tiden efter 1164, och den yngre uppteckningen från Bergen antogs på ting där 1276. Bjärköarätten för Lödöse i Västergötland finns bevarad från år 1345, men antas ursprungligen ha varit avsedd för Stockholm. Det skall också finnas delar av andra bjärköarätter från 1300-talet. Från Danmark finns en skånsk birkerätt från slutet av 1200-talet.

BIRKARL

Erämän, lappfarare och köpmän, som var bosatta i trakterna av Kemi, Torneå, Luleå och Piteå, De hade redan på 1200-talet ensamrätt att beskatta samerna.

BIRKRÄTT

Benämning på de äldre medeltida stadsrätterna i Norden. I Finland tyder vissa ortnamn på platser som lydde under Birkrätt och där man idkade internationell handel. Sådana var Björkö i östra delen av Finska viken, Pirkköö vid Torneå och Birkala i Tavastland. Birkrätt anknyts också till att Birkarlar och till den karvstock, ”pirkapuu”, som användes vid kreditköp.

Det är kanske inte allmänt känt att området mellan Borgholm och Köpingsvik - heter Björkviken. För alla som varit där inser att området inte domineras av björkar. Det är möjligt att namnet refererar till en annan och äldre verksamhet.

ÖLAND

Öland är en del av Sverige som officiellt saknar en stadsbildning eller handelsplats under vikingatiden. Det kan tyckas lite märkligt med tanke på vad alla fantastiska arkeologiska fynd man gjort här och alla de fornlämningar som finns bevarade på ön. Det finns dock en större bosättning på Öland. Denna plats uppvisar fynd från 600-talet och framåt - och var en viktig handelsplats ända fram till 1200-talet. När vikingaskeppen ersattes av koggar, blev bukten allt för grund och Kalmar tog över handeln. Vi talar om Köpingsvik invid Kalmarsund.

Ur RAÄs bok ”Köpingsvik Medeltidsstaden 77” av Marianne Johnsson, Hella Schulze 1990:

”I Köpingområdet intar Klinta by tidigt ett ekonomiskt-politiskt centrum. Det monumentala gravformerna, förekomsten av båtbrandgravar och ett rikt gravgods innehållande bl.a. vågar, vikter, orientalisk bronskanna och arabiska silvermynt talar för att en handelsverksamhet bedrivits i skydd av en storman. Av skriftliga källor från senmedeltiden framgår att Klinta tillhörde kronan och att Köpings kyrka var regalt pastorat. Dessa sena belägg för kunglig närvaro i Köpingsviksområdet kan även ha gällt för vikingatida/tidigmedeltida förhållanden.

Det vikingatida/tidigmedeltida kulturlagrets utbredning begränsas ungefär av fastigheten Solbergatäkten 1:1 i väster, Klinta campingplats i nordost och landsväg 136 i söder och sydost. Det rör sig om ett ca 1100 * 200 meter stort område. Även söder och sydost om denna väg har det påträffats kulturlager men dessa är svåra att datera och tolka.

När det gäller Köpings kyrka finns den ännu många oklarheter. Varför var kyrkan så stor och varför försågs den med ett västtorn? En allmän uppfattning är att kyrkor med breda västtorn uppförts av kungen eller en storman. I det oftast rektangulära tornet inrymdes kungens/stormannens loge (empor) liksom även hans grav. [Nyborg 1979, Stiesdal 1983].

Kyrkor med västtorn kan tyda på att en kungs- eller stormannagård legat i närheten av kyrkan, vanligen väster därom. Väster om Köpings kyrka finns ett område med höga fosfatvärden, som skulle kunna utgöra platsen för en stormannagård. I detta område hade ännu inte gjorts någon arkeologisk undersökning.”

Det är mycket som talar för Köpingsvik på Öland som platsen för Birka, när man refererar till Adams text. Handelsplatsen ligger vid Östersjökusten, i ett sund och i en bukt som böjer mot norr. Har en hamn som vetter mot norr, har en tingsplats, eventuellt även en kungsgård och bär tydliga spår efter en tidig kristen verksamhet. Öland ligger väldigt bra strategiskt placerad, utefter den väl trafikerade farleden utefter den svenska kusten från Hedeby i söder, över till Ryssland och floderna ner till Konstantinopel. Öland bjöd på stormskydd och isfria vatten större delen av året. Öland ligger även nära Kurland, som är dagens Lettland men även nära Jumne/Jomsborg, som ligger i dagens västra Polen. Ett par geografiska indikationer som Adam tydligt anger i sin text.

Det dåtida namnet var Köpunge, i dagens språkbruk Köping, ett namn som återfinns över hela Sverige och synonymt med stad. Här i sundet gick en viktig handelsled norrut. Området är rikt på fornlämningar. En viktig plats i anslutning till handelsplatsen ligger Klinta, där man begravde de döda och säkert fungerade som kultplats. Inte långt från Köpingsvik ligger Sveriges största offermosse, Skedemosse och även Ölands största fornborg, Sörbyborg. I Skedemosse offrade man människor ändra fram till mitten av 1000-talet, samtidigt som de tidiga kristna kyrkorna invigdes på ön. 

Boplatsområdet eller "svarta jorden" är på minst 22 ha stort, eftersom det finns ytterligare ytor med kulturlager som inte har daterats eller tolkats. Nancke-Krogh som var grävledare anser att ytan snarast är 30-40 ha. Ska vi tro på det uttalandet, var handelsplatsen i klass med Dorestadt i dagens Holland i storlek men detta får vi se som en ren spekulation. Sigtuna som jämförelse var på 5 ha och Björkö med sina 7 ha. Det innebär att handelsplatsen i Köpingsvik var tre gånger så stor som Birka i Mälaren - om man räknar med den mer . En orsak till detta är ju att denna handelsplats har en mycket längre historia än Björkö och var aktiv längre. Det finns i området gravar från 700-talet och framåt men även kristna gravar. Dessa gravar dateras från 900-talet och det tyder på ett tidigt kristen inflytande i Köpingsvik. Tyvärr är materialet som finns från den vikingatida/tidigmedeltida boplatsen i stort sett obearbetat. Köpingsvik var en handelsplats från 700-, 800-tal till 1200-talets mitt, då handeln övergick till Kalmar. Orten hade följaktligen den kontinuitet som är av betydelse för frågeställningen.

Det som inte stämmer med området runt dagens Köpingsvik i sökande efter Birka, är att den forntida bebyggelsen på platsen verkar ha hetat något med Kauping/Köpunge/Köping. Det behöver finnas något som relaterar till Birka/Björke - för att allt ska falla på plats. Det som dock gör området runt dagens Köpingsvik så pass intressant, är den ort som ligger strax väster om dagens samhälle. Denna lilla ort heter Björkviken. Det är inte omöjligt att tro att hela viken hette Björkviken tidigare - och då har vi helt plötsligt en koppling till den historiska miljö som fanns här tidigare. Kopplingen mellan Björk, Birk och handel - är obestridbar. Detta gör att vi i alla fall teoretiskt skulle kunna placera Adams trygga vik av Östersjön, i det här området. Viken som böjer av mot norr och som välkomnar alla de folk som bor runt detta hav. Vi vet dock inte med säkerhet om det var själva handelsplatsen som hette Birka eller om det var den skyddade viken som bar detta namn. Traditionellt har man sett framför sig att det samhället som hette Birka och det är ett rimligt antagande. Björkviken kan dock vara en liten pusselbit i sökandet efter Birka.

Tyngdpunkten för Köpingsviks ekonomiska betydelse, kan med hjälp av de skattfynd som är gjorda, förläggas till mellan 900-talet och till 1200-talets början. Det rör sig mestadels om tyska och frisiska mynt daterade till under 1000-talet. Detta indikerar någon form av förbindelse mellan det tyska området och Öland. Ölands kontakt med Tyskland är dokumenterad. På 1220-talet var Oningi, vilket har tolkats som Ölänningar, befriade från skatt i Lübeck, en förmån som de delade med Gotlänningar. Denna kontakt med Tyskland kan ha gamla anor. Den stora förekomsten av romerskt importgods under de första århundradena, har förklarats med en storproduktion av hästar och hudar för export. Det är inte otroligt att kontakter och handel har fortsatt under de följande århundradena. Kalkstensslipning verkar ha varit ett specifikt hantverk för Köpingsvik, och det kan göras troligt att öländsk kalksten exporterats som golvbeläggning i tidiggotiska kyrkor i Polen.

EN DOMKYRKA

Gravmaterialet från Köpingsvik visar brandgravar som kan dateras till 800 och 900-tal men också ett flertal skelettgravar från 900 till 1000-talet, med en tydlig påverkan av kristen gravsed. En tidigkristen begravningsplats påträffades inom den nuvarande kyrkogården. Det påträffades ca 75 fragment av runristade eskilstunakistor, varav endast ett fåtal fragment kan föras till en och samma grav. De runristade eskilstunakistorna dateras till 1000-talet, de anses också indikera förekomsten av en tidig träkyrka. Eskilstunakistor anses vara en form av praktgravar. Detta visar på en tidig kristen påverkan och kan tyda på en tidig mission i området. I dag finns landets största samling av rester från sådana gravar i tornet på Köpings kyrka.

Frågan har ställts varför Köpings kyrka var så stor och varför den försågs med ett västtorn. En allmän uppfattning är att kyrkor med breda västtorn uppfördes av kungen eller en storman. Detta kan tyda på att en kungsgård eller stormansgård funnits på platsen. Frågan får sitt svar om man antar en identifikation mellan florenslistans Kaupang och Köpingsvik. 

På andra sidan Öland ligger Sikehamn som också är en medeltida hamn med förhistoriska anor. Det kan göras troligt att Köpingsvik servade gods därifrån. St Brita kyrkan i Sikehamn är Ölands tredje största, bara Köpingsvik och Hulterstad hade större kyrkor. Kyrkan är från början av 1200-talet, en silverskatt har hittats och utgrävningar har visat att det varit bebyggelse på platsen innan kyrkan byggdes, annars har det i stort sett inte varit några utgrävningar i Sikehamn. En intressant notering är det tre m höga stenkors som är vid kyrkan i Sikehamn. Troligen är det från 1000-talet. Lite längre in vid Gåtebo har man hittat den sk. biskopsskatten, med ett fint relikkors från Adam av Bremens tid, vilket skulle kunna indikera ett biskopssäte.

Ortnamn i närheten av Köpingsvik som kan vara värda att notera är Unneborg, Unneberg och Unnestad. De är belägna ca sex km från Köpingsvik. I närheten av Unneberg vid övre Vannborga är en utgrävning gjord. Den visar på en relativt stor bebyggelse på omkring 15 ha. Dateringarna visar 800- och 900-tal, samt en möjlighet att de grunder till grophus man funnit är av tysk typ. De skiljer sig från grophusen i Skandinavien genom att dessa har sex till åtta stolphål längs kanten medan våra grophus har två. Arkeologerna fann bl. a. "mycket spår av specialiserat hantverk" och i en båtgrav från vikingatiden hittade man en spira i järn. Den spiran är av typen Völvastav och användes av en religiöst viktig kvinna. 5 km norr om Köping hittade arkeologerna ytterligare en vikingatida bebyggelse, Övre Vannborge, som är hälften så stort som stadsområdet vid Köping, som innebär att den bebyggelsen är dubbelt så stort som stadsområdet på Björkö. Bebyggelsen är daterad till 800- och 900-talen.

Vid Gåtebo, 1 km söder om Bredsätra kyrka (öster om Köping), har man även hittat en biskopsskatt med "Nordens finaste relikkors från Adam av Bremens tid". Adam talar om en avspärrning i havet på 100 stadier, 18 km. 18 km norr om Köpingsvik finns en ö och fyr, som heter Dämman. Väster om ö är det många mindre öar och svårframkomligt medan den östra sidan är den säkra farleden. Vid ön Dämman är sunden 18 km brett, mellan fastlandet och Öland. Det för ju tankarna osökt till att Dämman är en del av en fördämning som anlades/förstärktes med stora stenmängder, för att försvåra för sjörövarna. Utan närmare undersökning, får nog detta ses som ett intressant sammanträffande. 

Det finns en sannolikhet att Köpingsvik blev utsatt för någon form av förstörelse. De tecken som påvisar detta är de sönderslagna eskilstunakistorna, som sedan murades in i kyrkmuren och den nedgrävda s.k. biskopsskatten. Tidpunkten kan överensstämma med korståget mot Kalmar 1123, anfört av den norske Sigurd och den tidigare omtalade västgötakungen Magnus. I området runt Köping har det funnits flera kyrkor, den som byggdes i början av 1100-talet var 42 meter lång och därmed större än Lunds domkyrka, vilket bevisar att man menade att det skulle bli ärkebiskopssäte för Sverige. Men det blev inte så eftersom staden brändes ned vid ett vikingatåg år 1125 och därefter flyttades biskopen från Köping till Linköping. 

I Florenslistans förlaga från år 1104 räknas den blivande kyrkoprovinsen Dacias tilltänkta biskopssäten upp: Scara, Lionga, Kaupinga, Tuna, Strigin, Sigituna och Arosa. Många vill mena att Lionga och Kaupinga skall vara ett ord, Liongakaupinga. Namnet kan mycket väl ha uppkommit genom ordet liong som på götiska skall ha betytt rättegångsplats eller tingsställe och ordet Köping som ju var en handelsplats - ett Birka. I en marginalanteckning i ett ex av ärkebiskop Rimbert i Hamburgs biografi över Ansgar, Vita ansgarii från ca 1170, nämns en Johannes som biskop i Birka, och där får man också veta att sedan Birka förstörts har biskopssätet Birka flyttats till Linköping. Linköpings stift tillkom någon gång 1080-1120, och dit hörde bl.a. Öland, Gotland och Åland (dessförinnan låg alltsammans under Skara). Birka i Mälaren (Björkö) låg under Sigtuna, så det är inte det Birka som avses. Linköpings stift tar över efter Birka stift och detta nya stift har Ansgar som skyddshelgon, vilket är helt unikt i Sverige. Är det flytten av domkyrkoplatsen från Köping till Linköping, som gör att Birka stift försvinner?   

Silver och silvermynt antas utgöra ett kapital som möjliggjort ett deltagande i fjärrhandel men kan inte entydigt belägga existensen av en handelsplats. Men med en analys av utbredning och koncentration av dessa fynd kan man anta att det funnits någon form av handelsaktivitet liksom sociala och ekonomiska förutsättningar för en handelsplats. Det leder oss osökt över till en annan ö i Sverige som också officiellt saknar en stad eller handelsplats under vikingatiden. Vi hamnar på den mest strategisk placerade ö, som utan tvekan är mest rikt på silver från vikingatiden. På Björkö har man hittat ungefär 600 silvermynt, vid Klinta by på Öland kanske ett hundratal. Öland är väl mest känt för sitt guld och sitt hantverk, medan Gotland spelar i en helt annan division är resten av Sverige, när det gäller silver.

"På den plats en viss bukt i det sund, som kallas Baltiska eller barbariska, böjer sig mot norr, skapas en säker tillflyktsort för de barbariska nationerna, som bor spridda runt detta hav"

GOTLAND

Ovan text är från Rimberts bok on Ansgars liv, Vita Ansgarii, 801-865. Detta stycke visar att redan Rimbert på 900-talet ansåg att Birka låg på Gotland. Det kan förklara varför seglatsen tog 20 dagar, men det visar även att Gotland på den tiden lydde under sveakungen. Rimbert är väldigt tydlig, Ansgar kom till Gotland. Ansgar mötte den svenske kungen på Birka eller ett Birka på Gotland. Det som också är intressant är att den andra sammankomsten som Ansgar hade med den svenske kungen var någonstans i södra delen av det riktiga Sverige. Tolkningen av det är väl att mötet hölls på fastlandet, kanske på kungsgården på Adelsö i Mälaren eller på en annan hall eller kungsgård. Det som är intressant i detta sammanhang är den platsen, platsen för det andra mötet med den svenske kungen inte är namngiven i av Rimbert. Hette den platsen också Birka?

De skrifter vi har som beskriver Birka är på en gång tydliga och ändå otydliga. Dels vet vi att Birka som handelsplats inte är en utan många olika platser. Dels finns det bara ett ”Ansgars Birka” som beskrivs i texterna. Att det funnits många Birka-handelsplatser är nog de flesta eniga om idag. Birka och Birke-namnen finns överallt på framförallt äldre kartor. Vissa hör till handel och vissa till andra källor. Ett typexempel skall här beskrivas om hur det kan se ut för ett ”Birke” eller ”Birka”. Trakterna kring dagens Kungsgård i Roma socken mitt på Gotland visar tydliga tecken.

För att börja kronologin säkert så gör vi det bakvänt dock. Vi rör oss från det säkra till det mer osäkra indiciefyllda.

ROMA

Under år 1832 utarrenderas Roma kungsgård och gården upphör att vara residens för landshövdingen på Gotland. Under 1700-talet så fanns där en synnerligen handlingskraftig landshövding vid namn Grönhagen. Grönhagen ”demonterade” den klosterkyrka som fanns intill den då i trä uppbyggda kungsgården. En ”ny” kungsgård byggdes av illa infogade brottstycken från klostret. Grönhagen tillträdde 1728 som svensk länsherre över Gotland. Möjligen revs klostret bara till viss del till en början då en ”nyupptäckt” karta över området från år 1735, visar byggnader som kan vara klosterbyggnader. Klostret övergavs under reformationen på 1500-talet och stod såvitt vi vet i stort sett öde efter detta.

Cistercienserklostret Sancta Maria de Guthnalia i Roma socken på Gotland grundades 1164, som ett dotterkloster till Nydala i Småland. Den normala gången var att en etablering sker på inbjudan i detta fall troligen av Gutnaliatinget, som man vet fanns i Roma. Gutnaliatinget som var Gotlands högsta ting över de 20 mindre ting som Gotland var uppdelat i. De gamla kartorna vittnar möjligen om att det fanns ett bruksområde för varje deltagande ting i Roma. 1699 års skattläggningskarta visar ”tingsängena” där varje ting har del i ag och bete som möjligen används i anslutning till det årliga stora tinget. Gutarnas ting är inte möjligt att datera bakåt i tiden. Dock nämns tinget i såväl Gutasagan som Gutalagen.

Handeln på Gotland under vikingatid har enligt fynden genom åren varit mycket stor. Till och med vida större än något annat känt så begränsat område i norra Europa åtminstone. Silverskatter i stor mängd har hittats på ön och även både arabiska mynt och s.k. Hedebymynt. 80 % av de arabiska mynt som hittats i norden och som härrör från vikingatid har hittats på Gotland. Mynten från kalifatet bör rimligen antas kommit via den så kallade sidenvägen. Under vikingatid gick rutten för den handeln via Hedeby (Haitabu) i nuvarande Tyskland, dåvarande Danmark och vidare till Birka. Vi kan alltså med fog säga att de gotländska vikingatida skatterna med all rimlighet har med handeln från Hedeby och sidenvägen att göra. Även att Gotland är slutdestination norröver för nästan allt silver förefaller i dagsläget uppenbart.

OKÄND HANDELSPLATS

Det är dock inte helt sant att Gotland saknar en stad eller handelsplats under vikingatiden. På Gotland finns exempelvis Paviken, en handelsplats från yngre järnålder upptäcktes för inte så länge sen. Vid Idåns mynning, en å eller numera bäck som alltså mynnar i Paviken, södra brinken, finns en handelsplats som är unik för Norden då man för första gången har man påträffat ett varv för skeppsbyggnad från den här tiden. Det har beräknats att en yta om ungefär 15000 kvadratmeter har använts, men av dessa har endast cirka 1000 undersökts; ungefär 10 000 föremål har kommit i dagen. Undersökningen visar att tre huvudaktiviteter på området framträder: båtvarv, handel och hantverk. Paviken hade alltså en stadsyta på 15 hektar, dubbelt så stort som Björkö i Mälaren.

Eftersom stridigheter och oro märks i Gutasagan angående kontakten med svear så har 500-talet föreslagits men det går inte att säga med någon säkerhet. Tingsängena ligger i sydostlig riktning sett från kungsgården och bestod av myr, ängen och sprida träd. I nordostlig riktning breder åkermarken ut sig idag. De gamla kartorna från år 1646 anger namnet Birkhage istället för dagens Björkhage, och närmare klostret och kungsgården ligger Birkänge. 

Direkt nordost om gården har man i samband med tidigare plundring gått över området med metallsökare, i ett projekt åsyftande att stoppa ytterligare plundrare. Vid denna undersökning kom en mängd viktlod i dagen tillsammans med kistbeslag och någon nyckel, men även mynt. Tidigare fynd har gett åkern tillnamnet ”guldåkern”. I sydvästlig riktning ligger dagens Björke socken som en gång hette Birke och även Birka socken. I övrigt har inte mycket gjorts i området mycket beroende på att området inte exploaterats till annat än jordbruk. Man har exempelvis inte inventerat området. Ingen anledning har funnits att egentligen gräva utom i militärt syfte, och då ofta ”hemligt”. Vid en rundtur i området och vid samtal med befolkningen får man dock en fylligare bild av området. Tillsammans med sökning i arkiv och kartmaterial så blir det sammantaget mycket intressant.

Norr om det som heter Björkö idag i den gamla myren, (Björkö var dock en holme åtminstone under 1600-talet, innan utdikningen med namnet Biörcköön) finner man väldiga mängder med granit i storleken knytnäve, och upptill dubbelt så stora. Stenen är av en mängd olika typer men synbarligen i stort helt utan inslag av kalksten. Sjösvallad granit använd som material i vägbank och i mängd och form, härstammar inte från den sentida åkerlappen intill. Norr om detta går den stora kanalen som har sitt utflöde i Gothem, två mil bort. Möjligen har denna kanal även haft förbindelse norröver via de många myrar som funnits tidigare innan utdikningen.

Vattenförbindelse med havet har alltså helt klart funnits i förhistorisk tid fram till Björkö, Roma, alltinget och Birkområdena. Möjligen är den granit som hittats ovan Björkö utlagd ballast från många båtar, med olika bakgrund för ilastningen av ballast. Möjligen tog man sig ända fram till de senare av klostret byggda fiskdammarna som i folkmun ännu kallas ”gamla hamnen”.

Möjligen är guldåkern = Birkänge och Birkhage platsen för stor handel vilket ger de fynd av mängder av viktlod vi har. Med hjälp av vågar och vikter så kunde man väga även mycket små föremål, ofta silver men troligen även annat. Under utgrävningar som gjorts i området, har närmare 500 viktlod hittats. Som synes är detta enbart indicier, men det är dock en större mängd av dem. 

Handeln på Gotland under vikingatid har enligt fynden genom åren varit mycket stor. Till och med vida större än något annat känt så begränsat område i norra Europa åtminstone. Silverskatter i stor mängd har hittats på ön och även både arabiska mynt och s.k. Hedebymynt. 80 % av de arabiska mynt som hittats i norden och som härrör från vikingatid har hittats på Gotland. Mynten från kalifatet bör rimligen antas kommit via den så kallade sidenvägen. Under vikingatid gick rutten för den handeln via Hedeby (Haitabu) i nuvarande Tyskland, dåvarande Danmark och vidare till Birka. Vi kan alltså med fog säga att de gotländska vikingatida skatterna med all rimlighet har med handeln från Hedeby och sidenvägen att göra. Även att Gotland är slutdestination norröver för nästan allt silver förefaller i dagsläget uppenbart.

Den tes som här framförs, är att Gotland inte nämns för att det nämns. Många kan tycka att det är i Rudbecks anda eller ett försök till alexanderhugg mot tidigare försök att lokalisera Birka. Fakta som dock kvarstår i grunden är: 70-80% av de arabiska, volgabulgariska och bysantinska mynt som hittats i Sverige har hittats på Gotland och mer hittas varje år. När det gäller gotländska fynd av mynten från kalifatet, de arabiska dirhamerna från 800-talet, så är siffran idag 50 % av det totala i Sverige.

Den vikingatida gotländska handeln bör varit av minst motsvarande storlek gentemot övriga Sverige. Under tidig vikingatid verkar skatterna ha lagts ned i rika jordbruksbygder på Gotland medan man senare snarare hittar fler vid kusten. Självklart kan en förklaring till den stora mängden silver vara en nedgång i handeln som tillsammans med ön ”isolerade” läge gjorde att silvret tappade värde. I en bytesekonomi bland gårdar behövs ju inte silver som betalning.

Utan att ha gått in väldigt djupt i fördelningen av skattfynd på Gotland angående dess fördelning i tid så tycker vi oss se följande:

• Innan vikingatid fanns goda kontakter mellan kontinenten och Gotland. Fynd från romersk järnålder och Vendeltiden visar att ön alls inte var isolerad utan förde handel redan då.

• Äldre vikingatida handel på Gotland representeras av framförallt dirhamer i mängd. Världens hittills största silverskatt, Spillingsskatten innehåller mest dirhamer men även Bysantinska mynt och s.k. Hedebymynt. Skatten är extrem även med gotländska mått och är egentligen tre skatter funna intill varandra. Den första skatten innehåller drygt 5000 mynt, 178 armbyglar samt fingerringar, barrar, tenar och halsringar, allt vägande mer än 25 kg. Den andra drygt 9000 mynt, ca 340 armringar, armbyglar samt fingerringar, barrar och tenar vägande ca 40 kg. Den tredje skatten var en bronsskatt med föremålsformer från dagens Finland, Estland, Lettland och Litauen.

• Mot slutet av vikingatid förändras handelsmönstret enligt de gotländska fynden. Dirhamerna ersätts nu av en ökande mängd västerländska från många orter. Mynt från England och Tyskland blir vanligare i fynden på Gotland och representerar mer än hälften av den sammanlagda mängden funnet i Sverige.

• Vid utgrävningar på vikingatida gotländska hamnplatser som Paviken och Fröjel hittas vågar och mynt som visar att handel bedrivits. Under 1100-talet försvinner åtminstone bruket att gräva ner skatter på Gotland.

Vi kan alltså summera att Gotland haft rik handel under samma tid som det nästan legendariska Birka fanns. Även under samma tid som Rimbert skrev sin krönika över Ansgar. Adam av Bremen är mer vag som källa då han fick gå på andras ibland motsägelsefulla berättelser.

STRATEGISKT LÄGE

Även Hallencreutz konstaterar det otydliga läget för Gotland i Adams framställning. Adam går även tillbaka till Annales Corbienses när han skriver att biskop Unni dog in scitia, det vill säga östersjöområdet. Ingen av dessa krönikörer nämner något speciellt angående Gotland. Ansgar som varit två år i Hedeby måste ha varit väl bekant med den stora handeln som uppenbarligen ägt rum på Gotland. Adam bör rimligen ha haft kunskap om Gotland även han om man skall tro något av Saxo grammaticus gamla berättelser, då i betydelsen gamla för Saxo.

I Gesta Danorum kan vi läsa om den mäktiga gotländska flottan i stort krig och om enskilt nämnda gotlänningar. Även gotlänningarnas sätt att stränga sin pilbåge så hårt att pilen lätt penetrerade sköldar, hjälmar och rustning såväl som bärarens kropp.

Saxo levde i slutet av 1100-talet och skrev ned äldre berättelser. Adam av Bremen skriver under 1070-talet som rör sig i tiden tillbaka till 780-talet. Saxo skiljer på goter och svenskar när han skriver Gothi eller Sueti medan gotlänningar benämns Gutones och Gotland benämns; Gutonica. Så gör Saxo även när han skiljer folk från Själland från övriga danskar.

Wulfstan beskriver på 800-talet Gotland i en enkel uppräkning, och precis som Öland tillhör Gotland svearnas område. Adam av Bremen summerar endast att alla öar i östersjön efter de danska (som namnges) är svearnas.

Gotland var väl känt för beskrivare och hävdaberättare från både 800-tal och 1100-tal. När Rimbert och Adam skriver så ”fattas” Gotland medan Birka beskrivs som den enda stora handelsplatsen. En långt mycket större handel har bedrivits på Gotland än i något annat begränsat område i åtminstone norra Europa. Lejonparten av mynt och andra betalningsföremål från kontinenten från Birkas tid hittas på Gotland. Fynd av prestigeföremål på Gotland visar på mycket tidig handelskontakt med kontinenten. Man vet att det uråldriga alltinget på Gotland hade sin placering i Roma socken och fanns kvar långt fram i tiden.

Troligen var Gotland en del av Sveariket och gotlänningarna ett av många folk inom riket. Detta grundat på de äldre skrifter som uppger detta och Gutasagan som uppger att man betalar för beskydd till sveakungen. Birknamnen som finns i ett flertal varianter i socknen torde tyda på handelsplats.

De gamla namnen på platserna har ändrats med tiden som följande:

• Birke=Björke

• Birkhage=Björhage

• Biörcköön=Björkö

Naturligtvis saknas inte fynd av dirhamer, kufiska mynt, Hedebymynt och andra föremål i mängd från Birkas tid, men det gör det ju knappt någonstans på Gotland.

Var det så att Gotland, eller i alla fall delar av Gotland blev en fristad för kyrkan och den tyska missionen? Kan det vara så att det skapades en kristen ”frizon” mitt på ön, med Roma kloster som bas. I närheten av Birka på Gotland, som var öns centrala handels och mötesplats. 

BIRKA BLIR BIRKA STIFT

Den officiella synen på Birka är att staden aldrig blev kristnad. Den tyska missionen misslyckades, men samtidigt finns den mycket skrivet kring domkyrkoplatsen Birka. Hur hänger detta ihop?

Vid sidan av Adams skrift finns även den s.k. Florenslistan. I Florenslistan förlaga ingår i förberedelserna till upprättandet av den nordiska kyrkoprovinsen med ärkesätet i Lund 1104. Den är införd i en pergamenthandskrift från 1554 som befinner sig i Biblioteca Medicea Laurenziana i Florens, signum: Cod Ashburnham. Tidigare har man ansett tillkomsten till omkring år 1120, men nu har den tillbakaflyttats. De biskopssäten som uppräknas är: Scara. Lionga. Kaupinga, Tuna, Strigin, Sigituna och Arosa. Ett källkritiskt problem är Lionga. Kaupinga, som vissa forskare anser skall läsas som ett ord, vilket skulle ge Linköping. Kaupinga är skrivet med det nordiska språkbruket vilket bör innebära att nordiska uppgifter om namnet förelåg.

År 1145 benämndes biskopen efter sitt biskopssäte Liungacopensis, och då biskop Eskil 1139 samlade en provincial benämndes biskop Gisle som episcopus lyngacopensis H. Schück anser att Lionga. Kaupinga bör vara en ort, beroende på att biskopens titel år 1139 var episcopus lingacopensis. Här måste dock föreligga ett missförstånd för enligt ovan, anger han vid texten om Gisle episcopus lyngacopensis. Därmed är likheten inte lika slående. Problemet är orddelen copensis. Ensis är en vanlig ändelse och betyder egentligen bärande. Alltså sätet som bär biskopen. Svårigheten är leden cop. Ett ord som skulle kunna vara tänkbart är copi/a, som betyder tillgång, överflöd och mängd. Någonting som talar för det är att en senare benämning av Linköping är Lincopiam, se nedan. Där copia skulle kunna ha en undermening och betyda mängd kristna själar eller betyda förmåga, makt, eller möjlighet. Det är i viss mån överförbart på det nordiska Kaup. Vilket inte utesluter en latinisering av detta ord.

Men det behöver inte betyda att detta hade skett vid florensdokumentets tillkomst, eftersom ett faktum är svårt att bortse ifrån, den avskiljande punkten mellan Lionga och Kaupang. Vilket ger att skrivarens avsikt var två ord. Att detta vore ett ord är inte rimligt med tanke på den otymplighet som det ger. Följaktligen blir den rimliga tolkningen att det var två orter.

Till vissa handskrifter av biografier, bla. Ansgars har det varit fogad en förteckning över de biskopar som av Adalbert ordinerats för de nordiska folken. Vid Hiltin Johannes namn, som ordinerades för Birka omkring år 1060, finns en notis om att biskopssätet i Birka är förstört och flyttat till Linköping, "Johannes, episcopus Bircacensis. Birca destructa sedes Lincopiam translata est ". Denna biskopskatalog torde enligt Ahnlund stamma från 1100-talets senare hälft. Ahnlund gör gällande att uppgiften om Birkas flyttning till Linköping möjligen beror på att Adam beskriver Birka som Götarnas stad. Det vill säga en lärd konstruktion för att få kontinuitet mellan Birka och Linköping. Det är följaktligen ifrågasatt om en flyttning ägt rum och om det finns en historisk sanning bakom. Å ena sidan är det givetvis inte helt otänkbart att författaren läst Adam och dragit slutsatsen om en flyttning utan konspiratoriska orsaker. Å andra sidan kan det inte uteslutas att en flyttning har ägt rum, eftersom namnet Birka som biskopssäte försvinner mellan Adams Gesta och florensdokumentet. En annan notering är att här stavas stiftssätet Lincopiam. Här har namnet förenklats och närmare sig vårt Linköping.

BIRKA UPPHÖR

Birka upphörde att verka som biskopsdöme. Åtminstone upphörde namnet. Detta bör ha skett åren mellan då Adam slutförde sitt verk och till att Sveriges biskopsdömen uppräknas i den sk. florensförteckningen. I nämnda förteckning finns inte namnet Birka. Florensförteckningen anses ha nedtecknats omkring år 1104. Detta betyder att Birka upphörde under dessa 25- 30 år. Det är möjligt att tidspannet kan vara ändå kortare eftersom upphörandet eller flyttningen inte nämns i någon av skolierna i Adams Gesta. Det behöver inte enbart berott på Birkas förstörelse, utan kan ha haft kyrkopolitiska orsaker då stiften i Sverige utökades. Det som kan utläsas av florenslistan. Tore Nyberg vill se en annan möjlighet, nämligen den att Birkastiftet döljer sig under ett annat namn i florenslistan.

För Sveriges del finns det också en uppräkning av landområden, som kan tänkas höra i hop med stiftsorterna: Gothica australis, Gothica occidentalis, Guasmannia, Sundermannia, Nerh, Tindia, Fedeundra, Atanht, Guthlandia, Guarandia, Findia, Hestia, Helsinga, Guarmelande och Teuste. 

Nyberg diskuterar problematiken med Birkastiftet och florenslistan. Därmed har han kommit fram till att de sista sju namnen kan ses som "öar" med början på Guthlandia och tillhör en "ö"serie, vilka skall tillföras de åtta först uppräknade. Nyberg anser att stiftsorterna kan delas upp och på goda grunder hamnar Skara, Liunga och Köping i Götaland, samt att Guthlandia och Guarandia hänförs till den gruppen. Guthlandia bör betyda Gotland och Guarandia anses betyda Värend.

Adam hävdar att "götarnas båda namnkunniga folk" kristnades från Skara. Nyberg ser det rimligt att anta planeringen av ett Östgöta stift till under eller strax efter Adams tid. Därav följer att Lionga är att räkna till Östergötland. Birka döljer sig i något av de uppräknade stiften. Nyberg gör denna jämförelse: Adams stift var Skara, Halsingland, Sigtuna, Birka och bör då motsvaras av Skara, Tuna, Sigtuna och Köping i stiftslistan. Birka efterföljs sålunda av Köpings stift. Köpings stift som sedermera flyttades och uppgick i Linköpings stift. Följaktligen finns två möjligheter att Birka stift har bytt namn till Köping, eller alternativt har flyttat dit. Då återstår komplikationen med tillägget om Birkas flyttning till Linköping. Det var ganska vanligt att biskopssäten flyttades innan de fick sin slutgiltiga placering.

Nyberg anser att ortsidentiteten är mindre sannolik än flyttningshypotesen. Är det nödvändigtvis så? Betydelsen av det nordiska ordet Kaupang bör vara handelsplats, dvs. motsvara de latinska orden vicus och portus. Birkas grund var som handelsplats. Adam vill göra gällande den historiska kontinuiteten mellan de olika tidsepokernas Birka. Synonymen för missionsverket blir Birka, där Adam ville se en kyrklig centralort. Nu blev det inte så utan Uppsala blev ärkesäte 1164. Därmed ändrades perspektivet under dessa ca hundra år. Genom detta kan man tänka sig att symbolismen kring namnet Birka avtog. Eftersom vi inte vet vad platsen hade för inhemskt namn, kan det nordiska Kaupang blivit gällande. Då återstår möjligheten att skrivaren av notisen av flyttning använder det religionshistoriska namnet Birka. Framförallt om han hade kunskap om Adams Gesta. När det gäller flyttningen av Birka stift till Köpings stift, anför Nyberg "att en flyttning av biskopssätet med namnförändring av en och samma ort Birka till Köping är lika tänkbar som en flyttning av biskopssätet från ett Birka till en Köpingort utan att någon ort bytt namn från Birka till Köping." Detta förklarar ändå inte tillägget, att Birka är flyttat till Linköping.

Nyberg anser att sannolikheten för att en Köping med funktion i ett handelssystem är större utefter Östersjökusten än inåt landet. De huvudalternativ han anför är Söderköping, Köpinge på Öland och Linköping. Linköping vill jag mönstra ut på grund av närheten till Ljunga. Söderköping har ett bra läge vid Slätbaken. Men även där är en besvärande närhet till Ljunga. Uppkomsten av Söderköping vill Callmer se till andra hälften av det 11: te-århundradet. Däremot har Söderköping en tidig historia som marknadsplats. Slutligen Köpingsvik som kan vara en trolig kandidat. Öland har en närhet till Värend, som Nyberg enligt ovan vill hänföra till Götalandsgruppen. S. Lindkvist har i en uppsats velat förlägga Köping stift till Öland. Han anför att Köping under tiden 1050- 1139, skall ha varit biskopssäte innan det slogs samman med Liunga till Linköpings stift. Sammanslagningen bör ses i ljuset av Linköping stifts ökade betydelse under Sverker d.ä. Öland tillhörde Linköpings stift senast 1178, vilket beläggs av ett skyddsbrev för denna biskopsstol. Det är inte så osannolikt att ett biskopssäte förlades till detta område för att sörja för missionsarbetet i de sydöstra delarna av Götaland. Sedermera får Värend ett eget stift genom Växjö stift.

Det kan också finnas en tredje lösning till försvinnandet av Birka stift. Vid utökningen av stiften skedde i själva verket en omgruppering och delningar. Ur Skara stift avdelades Ljunga. Det går att tänka sig att ur Sigtuna stift avdelades Strängnäs och Arosia. Tuna innebär en svårighet eftersom läget är omdiskuterat. Då återstår Birka stift. Adam ger Birka en stark anknytning till östra Götaland och östersjökusten. Birka stift var också bestämt till att vara centralort för folken kring det baltiska havet. Det innebär ett vida stort stiftsområde. Därför är det inte otänkbart att också detta delades. Varav en del tillföll Ljunga och den andra delen blev till Köpings stift. Då är det naturligt att knyta detta nya stift till de södra delarna av Götaland. Det är märkligt om inte dessa delar skulle ha en starkare kyrklig anknytning än Ljunga på 1100- talet. Detta ställer även flyttningen av Köping till Linköping i nytt ljus. Med tanke på den maktpolitik som jag ovan har skisserat är det inte orimligt om en del i den har varit att lägga under sig hela det gamla Birkastiftet. Detta gör att flyttningsnotisen i själva verket inte blir så märklig. Därmed är det tämligen egalt om det är Birkas delning och flyttning till Ljunga, eller Köpings flyttning till Linköping som avses. Den tredje möjligheten är en kombination av dessa båda påståenden.

Adams fyra stift utökas till sju omkring 1104, dessa finns angivna i den så kallade florenslistan. Ljunga var naturligt som stift då Inge d.ä. hade intressen i Vreta-området och även grundade det första klostret. Intressant är de s.k. västverken som tyder på en kunglig närvaro. Detta är en stark influens från Europa. Dessa tidiga västverk finns förutom i västra- och östra Götaland, även i Köpingsvik på Öland. Då Sverker d.ä. blir Kung är tyngdpunkten förlagd till Östergötland. Därmed blir Linköping ett viktigt stift och det är nu det får sin uppblomstringstid.

Nyberg har diskuterat om inte Birkastiftet kan dölja sig bakom något av stiften i florenslistan. Han anser på olika grunder att det är Köpings stift. Detta stift som sedermera flyttades och uppgick i Linköpings stift. Orsaken kan troligen vara maktpolitiska ambitioner. Problemet är den flyttningsnotis som anger att Birka är förstört och flyttat till Linköping. Det kan vara så att skrivaren är insatt i Adams text och därav dragit dessa slutsatser, men det kan även ha en reell grund. Skrivaren kan ha använt det religionshistoriska namnet Birka på grund av dess symbolladdning. Det kan således vara Köping stifts flyttning som avses. Nyberg däremot anser att ortsidentiteten är mindre sannolik än flyttningshypotesen. Birka har flyttat till Köping. Svårigheten är att veta var detta Köping var beläget. Det är möjligt att Köpingsvik på Öland är en trolig kandidat.

Det kan även finnas en tredje möjlighet nämligen att Birka stift delades vilket skedde både med Skara och troligen Sigtuna stift. En del skulle då hamnat i Ljunga och den andra delen i Köpingsvik. Därmed blir det egalt vilken flyttning som avses i flyttningsnotisen då de innebär samma sak.

INTRESSANTA ÅRTAL

• Innan år 800 - Birka anläggs

• År 829- Ansgar möter den svenske kungen två gånger och får tillstånd att sprida den kristna budskapet

• År 844 - Biskop Gautbert blir utkastad från Birka och missionen avstannar

• År 851 - Ansgar skickar Ardgar till Birka, då det saknas en präst där

• År 851 - Anund Jakob belägrar Birka med 32 danska skepp

• År 852 - Ansgar återvänder till Birka, efter en 20 dagars sjöresa

• År 934 - Kungsgården på Adelsö är övergiven

• År 936 - Biskop Unni dör i Birka och blir begraven där, men hans huvud skickas till Bremen

• År 970 - Birka i Mälaren överges (apporx. årtal)

• År 980 - Sigtuna anläggs (apporx. årtal)

• År 1068 - Biskop Adalbert reser från Sigtuna och ser att Birka är spårlöst försvunnet

• År 1070 - Adam av Bremen skriver om Birka, som en huvudstad

• År 1071 - Hiltin-Johannes blir biskop i Birka

• År 1104 - Birka upphör att verka som biskopsdöme

• År 1120 - Linköpings domkyrka börjar byggas

• År 1139 - Linköpings stift bildas, där även Öland, Gotland och Åland ingår

FUNDERINGAR

När man läser källorna  och ser på de arkeologiska fynden, kan man tycka att mycket är oklart kring Birka. Dagens uppfattning är dock samstämmig och saken är stängd och avslutad. Birka låg på Björkö och var platsen för Ansgars möte med den svenske kungen, platsen för flertalet kyrkobyggen och den viktigaste knutpunkten för handeln i norra Östersjöområdet . När bosättningen på Björkö överges, slutar den officiella historien om Birka. Man kan ju självklart bortse från allt som inte stämmer, och bara fokusera på det som stämmer. Vi lägger en stor vikt på Adams texter när vi söker kunskap om Birka. En del vill mena att Adam hade fel i mycket av det han skrev, för att informationen i vissa stycken är motstridiga. Det finns egentligen ingen anledning att ifrågasätta hans texter, bortsett från normal källkritik. Alla delar i texten stämmer nog, men om man samlar information över en längre tid kan det uppstå problem.

Då Adam aldrig var i Sverige, fick han lita på andrahandsinformation och på skrivna dokument som han redan hade. Hemskheterna i Gamla Uppsala fick han från kyrkans män medan information kring Birka som stad och handelsplats fick han från handelsmännen. Berättelserna kring midvinterbloten i Ubsolatemplet hade gått i arv i flera generationer och detta var väletablerad fakta. Adam behövde dock få fram mer aktuell information kring hur man kunde resa till Birka, vart samhället låg samt måla upp en bild av hur det såg ut på platsen. De handelsmän som reste på Birka, hade ingen anledning att göra en avstickare vare sig till Sigtuna eller Gamla Uppsala. Ingen hade berättat för Adam att handelsplatsen på Björkö var övergiven. Därför bedömer han att resvägen till fots från Danmark till Sigtuna som han fått beskriven, var samma resväg som till Birka. I sak och med facit i hand är detta fel, då Sigtuna inte är samtida med handelsplatsen på Björkö. Handelsmännen som reste på Birka, hade inte anledning att resa till fots och därför fick Adam förlita sig på kyrkans män för att få den informationen. Handelsmännen var mer intresserade av dolda och riskabla stenmassor i strandkanten, och avstånd och väderstreck. Man vill även göra gällande att Adam har fel gällande den berömda havsviken där Birka ska ligga. Man vill mena att den vetter mot öster och inte mot norr som det står i texten. Detta är en uppgift som inte stämmer med den allmänna uppfattningen av Birka i Mälaren och därför ifrågasätts den. Det som dock är helt sant, är att på Adams tid reste inte de danska handelsmännen inte till Björkö för sina nödvändiga affärer.  

Som vi läste i Vita Ansgarii,  så använder Rimbert ordet "hamn" och inte "stad", som beskrivningen av Birka. Även Adam talar om Birka som en säker "ankringsplats", som också kan anses vara en hamn. Ingen av författarna berättar något kring den "myllrande" staden Birka, som vi tar för givet existerade. Är detta något av signifikans när vi söker Birka? Det förflyter 231 år mellan att Ansgar träffar kung Björn i Birka tills att Adams bok, lämnar förlaget i Bremen. Det är klart att hamnen hade kunna utvecklats till något mycket större och mäktigare, på den långa tiden. Frågan kvarstår dock, var Birka enbart en stor hamn i en väl skyddad vik där man kunde genomföra sina affärer, för att sedan åka hem - eller blev det en större stad? Adam talar också om ett ”samhälle”, som också kan vara av viss signifikans. Kan ”Samhälle” vara ett mer löst sammansatt området än som en mer avgränsad stad eller by? Man konstaterar vidare att begreppet ”Oppidum”, visserligen är i betydelsen stad men dock inte den täta bebyggelse som vi idag menar. Helt allmänt var en stad på 900 - 1000-talet, en samling bebyggelsekärnor med ett avstånd av 100-500 meter från varandra.

Hur ska man se på det faktum att Rimbert menar att Ansgar kom till ett Birka (Bircam) på Gotland för första mötet med den svenske kungen, men där nästa möte skedde på en annan plats. Det märkliga är att denna plats inte har ett specifikt namn. Denna andra plats borde inte ha varit ett större samhälle som Birka på Gotland var. Denna samling hölls då kanske i en i en kunglig hallbyggnad eller kungsgård, vars namn Rimbert inte kände till. 

Vem var denna Sveakung som skulle ha anlagt Birka? Detta måste ju ha varit en stor bedrift och något som borde ha uppmärksammats i berättelser. Andra kungar blev ihågkomna för att de blev gamla, komma från Uppland och någon för att han gillade att tälja trägubbar, men ingen som grundare av Birka. En stor orsak till detta, är att man inte vet när Birka anläggs, så det finns ingen kung att lägga ansvaret på. Enligt historiker som anläggs Sigtuna av Erik Segersäll runt år 980. Det finns inga historiska eller arkeologiska bevis eller indikationer för det, mer är att Erik vara kung över Sveariket då. Erik Segersäll tillhör sagorna och där hör nog även dessa teorier också. Att Sigtuna anläggs på 980-talet är baserat på att Birka överges i samma tid. Landhöjningsproblematiken som blev Birkas fall, verkar inte ha en påverkan på Sigtunas grundläggande. Det kan då inte vara den internationella handeln, som drev på Sigtunas grundande. Sigtuna med sina många kyrkor, och att vår första kristna kung väljer att prägla sin mynt här, tyder på att staden var ett resultat av kristendomens antågande och bas för vidare kyrkligt arbete. Att sedan kungamakten hårt blir knuten till kyrkan, är ett tydligt bevis på influenser från kontinenten och markerar starten på den nya tiden.  

Placeringen av Birka bygger på den gamla uppfattningen att den måste ligga i Mälardalen, och nära Sveakungarna fäste i Gamla Uppsala. Det finns inget som motsäger att det funnits en större bebyggelse på Björkö men den kungliga glans som man gett platsen, har inget berättigande i arkeologin. En intressant detalj är även dateringen av Björkö. Ser man till den traditionella dateringen finns det risk för ett cirkelresonemang, ett "måste" som bygger på ett antagande. Man bygger dateringen av Birka i Mälaren från Ansgars besök, och inte utifrån på fyndmaterialet. Denna datering har ifrågasatts sedan tidigare av Kyhlberg och Arrhenius. De tidigaste lagren av svarta jorden är följaktligen avsatta omkring år 850. Detta kan starkt indikera tidpunkten för grundläggandet av handelsplatsen. Det och övrigt fyndmaterial stämmer då med den nyöppnade vägen genom Ryssland. Det har dock hittats kolbitar på Björkö, intill stadsvallen som är daterade till slutet av 700-talet. Dessa spår av en brand, är klart stratigrafiskt avskiljda från den nya och större bosättningen på Björkö, med ett lager sand. Det är mycket oklart vad branden indikerar och om det har med anläggandet av Birka överhuvudtaget. Vi vet dock att den största expansionen på platsen sker under mitten av 800-talet.  Platsen överges officiellt efter år 970. Vad händer egentligen med Birka och den tyska missionen, under det 100 år som förflyter innan Birka får en ny biskop? Blir Hiltin-Johannes biskop över en övergiven handelsplats i Mälaren eller över en större och väl fungerade samhälle? Avbröt den tyska missionen sitt arbete under 100 år eller fortsatte man arbetet, fast på en annan plats? Hade säkerhetsläget i Mälardalen gjort att kyrkans män fick söka sig till andra och lugnare områden, där kristendomen hade fått bättre fotfäste? 

Adam har dock en intressant uppgift i sin skrift. Han menar att även om Birka var en stad anlagt av Götarna så låg den inte långt från ett tempel som heter Uppsala. På latin kallar Adam templet för Ubsola, översättningen till Uppsala är en del av översättningsarbetet till svenska. Traditionellt sätts det alltid likhetstecken mellan Ubsola och Gamla Uppsala, och därför bör Birka ligga ”inte långt” från Gamla Uppsala. Man har ju hittat spår efter en stor byggnad i Gamla Uppsala, en s.k. hallbyggnad med imponerande yttermått. Man har tolkat detta som en hall där Sveakungarna satt och att del av denna hallbyggnad var det s.k. Ubsolatemplet. Det finns bara en byggnad i Norden som man vet vara en kultbyggnad eller tempel om man vill. Den har man funnit i Uppåkra i Skåne. Den byggnaden är en fristående dvs. inte en del av en hallbyggnad. De svenska forskarna menar att politiska makten och de viktiga religiösa ansvaret bars av samma person dvs. kungen. Det är då troligt att Ubsolatemplet finns som en del av den kungliga hallbyggnad man funnit i Gamla Uppsala. Nu hoppas arkeologerna på att hitta spår efter offerlunden som borde ligga i närheten. Innan det finns några arkeologiska fynd som stärker detta, är det en spännande och fantasieggande teori. Ett problem i sammanhanget är att den kungliga hallen brann/brändes ner redan på slutet av 700-talet, och förseglades med ett tjockt lager lera.

Det har framförts att Björkö är den enda plats som är rimlig, för ett så pass stort samhälle som Birka. Detta baseras på antalet gravar som finns på platsen, är detta en rimlig ansats? Om man försöker sig på en mycket enkelt räkneexempel. Birka i Mälaren producerade 3000 gravar över 200 år, det dog med andra ord ungefär 15 personer om året, av de 700 personer som skulle ha bott där samtidigt. Om Uppåkra hade samma mortalitet som Birka i Mälaren, borde det det finnas runt 50000 gravar i området. En historia på över 1000 år och en avsevärt större stad än Björkö. Det finns inte ett gravfält i Norden som är i närheten av dessa siffror. Gravskicket var troligen, av rent praktiska skäl annorlunda när man bodde så pass stora samhällen som Uppåkra, och andra större bosättningar. Det är kanske också troligt att man valde att begravas tillsammans med sina släktingar, på sin gamla släktgård. Det var bara på Björkö, som man frivilligt eller inte frivilligt valde att begravas på ön, precis utanför stadsvallen.

Det finns idag inga arkeologiska fynd som kan bevisa var Birka egentligen låg. Hur mycket vi än gräver kommer vi med all sannolikhet inte hitta en inskription eller liknande som berättar det. Det blir att väga de historiska källorna, de indicier som finns för platsen, den historiska kontexten och känna vilken eller vilka som väger tyngst. Man behöver bestämma om man tror att den tyska missionen fungerade eller inte. Källorna menar att det tog 5 dagar att ta sig från Birka till Ryssland, det är inte avgörande på något sätt. En överfart från Öland eller Gotland känns lika lång och tidskrävande som en seglats via Åland från Mälardalen. Det är dock intressant med relationerna till andra handelsplatser i Östersjön. Birka ligga mitt i mot Jumne/Jomsborg som skulle ligga vid floden Oders utlopp i dagens Polen och Birka skulle ligga i närheten av Kurland, i dagens Litauen. I detta perspektiv är det klart mer troligt att man refererar till en handelsplats på Öland eller på Gotland. Relationen till Jumne/Jomsborg i Polen känns mer geografiskt, som "norr om" eller liknande medan relationen till Kurland mer är sett som avstånd. Även om Gotland ligger närmast Litauen, så är frågan om man kan säga att det ligger "nära". De geografiska indikationerna på 1000-talets källor, talar i alla fall för mer för handelsrelationer till Götaland än till Svealand. 

Kan man anta att det fanns flera olika Birk-platser i Sverige? Adam av Bremen tydlig att det är samma plats som Ansgar kom till år 829, platsen där Unni är begravd och den viktiga handelsplats som, man får anta ännu blomstrade på mitten av 1000-talet. Dagens officiella hållning är att man avslår kopplingen mellan Birk och Birka, d.v.s. Birka är ett unikt namn på den berömda handelsplatsen i Mälaren. Till trots att hela Norden är fylld med kopplingar mellan Birk och stad/handel och rättsväsende. Det kan tyckas märkligt, oavsett vilken syn på Birka man har. Efter Birk-platserna tog Köping-platserna över, kanske som en effekt av landet blev kristnat.

Hur ser man egentligen skillnad mellan en handelsplats och en sjörövarkoloni? Hur ser man att silver, smycken och andra värdeföremål frivilligt hamnat i marken och i gravar eller har hamnat där med våld? Vi vill inte antyda att Birka i Mälaren, skulle vara en sjörövarkoloni men det är en intressant tanke. Även om Birka i Mälaren stod under kunglig tukt och förmaning, är det väl oklart vad som ansågs vara legitima affärer. Ett av våra kriterier för att hitta det fredliga samhället Birka, är spår av en omfattande handel. På vår okända handelsplats på Gotland har man funnit mängder av viktloder, som är en viktigt indikator på att man haft en aktiv handel på platsen. Sådana fynd hittar vi inte på Björkö.  Vi har dock bevis på minst en verkstad på Björkö, som troligen var bemannad av slavar, hur ska vi tolka det? Är det ytterligare ett bevis för att bosättningen på Björkö var en plats som var väl skyddad från de stora handelsvägarna p.g.a. sin mer tveksamma verksamhet med slavar och sjöröveri? Verkstäder kan ju också ses som en förutsättning för handel, men inte nödvändigt att själva transaktionerna skedde där. 

Frågan är hur lång tid det tog att bygga upp bosättningen på Björkö, eller någon annan handelsplats för den delen. Alla innevånarna byggde väl sitt eget hus? Hur organiserade och bemannade man alla gemensamma projekt, som ett större hamnområde, anläggning av en hög och säker stadsmur med utkikstorn och även en borg i sten? Hann man bygga upp Birka på Björkö, med alla faciliteter som fanns där och göra platsen känd enda ner till Hamburg-Bremer-stiftets prästerskap, till år 829? När det har med försvar att göra, är det rimligt att anta att man kan mobilisera och organisera en större mängd människor för en gemensam insats, och lyckas bygga upp något stort på en kort tid. Svenska forskare menar att Birka i Mälaren var totalt uppbyggt, år 829. 

De arkeologiska fynden på Björkö talar för att bosättningen inte specifikt användas för handel. Kan det vara så att Björkö var en militärförläggning, en plats för soldater, där de tränades och bodde, i syfte att skydda den viktiga handeln längs kusten. Motsvarande anläggningar finns många bevis för i Danmark. Här tränades de kanske även för de erövringståg som blev mer och mer omfattande vi den här tiden. Det är därför som männen är så överrepresenterade bland gravarna och att platsen var så väl skyddad. Var det kanske så att den förstärka stadsvallen med flera utkikstorn och borganläggningen, skulle skydda rikets skickligaste krigare och möjliggöra expansionsplanerna österut? Ett krigarsamhälle, som kröntes av "Krigarnas hus" på Garnisonen men där även familjer till krigarna bodde och levde normala liv.

Hur ska vi tolka namnet Birka? Kallade våra nordiska förfäder platsen för Birka eller är det de tyska författarnas uppfattning av stadens namn? Är Birka en latinisering av det ursprungliga namnet - som kanske var mer av typen Björkö eller Birkö? Rimbert skiver på latin; Bircam och då är frågan om det är "ett birka" eller "birka" som åsyftas. Om man ska tolka hans uppgifter som att Ansgar mötte den svenska kungen på "handelsplatsen", blir det ju enklare att förstå. Om Birka betyder "en kungligt beskyddad handelsplats", var det ju inte speciellt märkvärdigt att mötena med den svenska kungen kunde ske på olika geografiska områden, vid olika tillfällen. Det var ju mötet i sig, som var avgörande och inte exakt vart de höll till. Det kan ju vara "Birk" som är det viktiga begreppet här. Om man lägger till den kungliga dimensionen i begreppet, så hamnar vi nära ordet "hov". I Frankrike var det väldigt tydligt att hovet eller hovstaten följde med kungen runt. Man behöver inte gå så långt tillbaka i vår egen historia, för att förstå att kungen ambulerade i landet för att ta hand om skatteindrivning och manifestera sin maktposition.  Om det vara "ett birka" och inte "Birka", behöver inte platsen flyttas, den har inget specifik geografi i sig. I varje del av riket fanns officiell handelsplats, där den ordnade handeln sköttes - ett Birk.

STORLEKENS BETYDELSE

För att parafrasera på ett gammal klassiskt uttryck, borde väl storleken på bosättningen ha en viss betydelse? När man läser både litteratur och på nätet ser man alltid på Birka i Mälaren, ska vara en av de största. Detta är dock inte med sanningen överensstämmande. Man bryr sig inte om att kontrollera detta, utan antar att så är fallet. Sveakungens handelsplats i Mälaren, "en blomstrande tätort och Sveriges viktigaste knutpunkt för handel i hela norra Europa".

De aktuella handelsplatserna:

• Saltvik - 3 hektar

• Sigtuna - 5 hektar

• Björkö - 7 hektar

• Paviken - 15 hektar

• Köpingsvik - 22 hektar

• Hedeby - 24 hektar

• Uppåkra - 40 hektar

Storleken är ju självfallet inte avgörande, men väl ett viktig faktor i sökandet efter Birka. När Adam skriver att: "Birka som är så stort och betydelsefullt med sina sjöförbindelser att det borde vara en Metropolis, en huvudstad", så måste ha ju mena något med det. Samtidigt så skriver Adam att man samlades i Birka, "regelmässigt i och för olika nödvändiga affärer." Det tyder på att man inte nödvändigtvis behövde bo på Birka, utan man träffades där mer periodmässigt. Då är det ju viktigare att ankringsplatsen är trygg och tillräckligt stor för att kunna hantera alla båtar som samlades. 

Kan det finnas en ännu okänd handelsplats på Gotland, som kan vara lösningen på detta mysterium? Innan 1990 var det ingen som visste att väster om Uppåkra kyrka fanns resterna efter Skandinaviens äldsta och största stad! WIkipedia skriver: Uppåkra är känd för arkeologiska utgrävningar med osedvanligt många och exklusiva fynd från järnåldern, då det låg en stadsliknande bosättning på runt 40 hektar. Uppåkra kan ha varit en av Skandinaviens största och mest långvariga järnåldersstäder. Utgrävningen är fyndrik. Uppåkra var betydligt större och mer långvarigt (drygt 1000 år) än det delvis samtida Birka på Björkö (7 hektar under ca 200 år). Det finns många teorier om varför det betydande vikingatida Uppåkra flyttades till Lund, som att det berodde på försvarsskäl efter att ha blivit nedbränt, och på Lunds läge vid en viktig landsvägskorsning, på mark som inte hörde till någon by och intill en viktig källa och kultplats. Flytten sätts i samband med att Skåne kristnades och att Danmark enades under en gemensam kung. Även som man på 1930-talet hittade det första arkeologiska fyndet i Uppåkra tilldelade man inte platsen något större intresse. Med det visar att århundranden av odling, utdikning och medvetet utplånande av resterna av en hednisk stad, är mycket effektiv. Man måste sätta spaden i marken för att få svar på de frågor som finns.

Vad hade hänt med historien kring Birka, om man hade kunnat läsa en mer korrekt översättning av Adams text?

• I denna bukt i det sundet, som kallas baltiska eller barbariska, böjer sig mot norr, skapas en säker tillflyktsort för de barbariska nationerna, som bor spridda runt detta hav

• Här bildar en vik av det hav som kallas det baltiska eller barbariska en hamn som vetter mot norr och som är välkommen för de vilda folk som bor spridda runt detta hav

PERSPEKTIV

Arkeologen Magnus Alkarp skriver dock i Upsala Nya Tidning 2012: 

"Det finns få platser i Norra Europa som kan anses vara så väl identifierade och lokaliserade som Birka, Sigtuna och det gamla Uppsala. Trots det händer det emellanåt att någon vill möblera om i det som redan är ett logiskt och harmoniskt rum. Orsaken ligger i den överdrivna betydelse och inte sällan chauvinistiska monumentalitet som man under förra seklet tillskrev platserna, ett synsätt som många historieintresserade med all rätt började utmana. Dessvärre förlorade den diskussionen sitt vetenskapliga anslag när den gled in i det konspirationsteoretiska dunklet."

Man måste självklart alltid sätta in saker i sitt rätta perspektiv. Det är solklart att det finns en harmoni i de platser och fynd man har i Uppland. Gamla Uppsala, Sigtuna och Birka bildar en historisk harmoni, som inte Öland och Gotland passar in i. Om Sveariket sträckte sig längre bort än till Mälardalen så tappar området sitt, i många stycken överdrivna betydelse. Senare tiders forskning visar på ett ganska stort nätverk i Sverige kring framställning och handel med järn, redan på vendeltiden. Järnet binder samman Torsåker i Gästrikland med Helgö i Mälaren, men även med Öland och Gotland. Vi ser spår efter framställning av vendeltida hjälmar både på Helgö, men framförallt från Öland. Fyndet av bronsplåtarna från Torslunda nära Färjestaden, visar på både ett viktigt centrum för hantverk under flera hundra år, men även på kopplingar till andra delar av Sverige. Guldhalskragen från Färjestaden tyder på ett mycket avancerat inhemsk hantverk, redan under romersk järnålder. Möjligheten att vendeltida vapen skulle kunna tillverkas utanför Gamla Uppsala, ses dock inte som en möjlighet. Tror att man måste lyfta blicken och se på Sveariket som mycket mer decentraliserat än vad man tidigare trott. Alla historiskt signifikanta händelser och platser utspelade sig kanske inte i Uppland.

Arkeologen Torun Zachrisson skriver i Fornvännen 2011:

"Borgvallen på Björkö har C-14-daterats till intervallet år 766 och år 871, för vallens undre lager. I detta lager hittades en mynningsskärva av en ljusgrön trattbägare från 800-talet. Dateringsramarna är dock vida och endast mansgraven sätter en bakre gräns. Men det går att föra fram ytterligare argument för att borgvallen uppfördes en tid efter stadens etablering. Lena Holmquist kopplar samman borgens anläggande med stadsvallens och menar att de båda uppförts samtidigt. Termoluminiscensdateringar och C-14 talar för att borg och stadsvall brändes i första halvan av 800-talet (Olausson 2009, s. 65). Michael Olausson anser att både borgen och stadsvallen var på plats år 829 när Ansgar besökte kung Björn i Birka. En stratigrafisk förbindelse som skulle kunna styrka detta saknas dock idag.

Vid Kungsporten hittades redan vid 1600-talets grävningar en sönderbruten del av en fjätter, som kan vara en del av en hand- eller fotfjätter (Gustafsson 2009, s. 90). Kanske har den använts för att fängsla någon av de kristna slavar som Rimbert nämner. Om vi förmodar att borgen i Birka kan vara platsen för Gautberts kyrka med omgivande försvarsverk så skulle det innebära att staden till sin struktur liknar en rad samtida städer på kontinenten. Där fanns ett domkyrkoberg med en angränsande och lägre placerad ”marknadsstad”. Monika Porsche (2000) gör en grundlig genomgång av tidiga befästningar i medeltida tyska städer, där vi finner en rad fruktbara paralleller."

Man behöver inte vara väldigt konspiratorisk lagd för att tycka att detta är rena gissningar. I dagens forskning på Björkö, ingår inga spår av kritiskt tänkande. Allt man hittat och inte hittat på ön, befäster bilden av Björkö som den solklara platsen som Birka. De obefintliga spåren av kyrklig verksamhet, ger vid handen att vi till och med har ett domkyrkoberg av tysk modell...

BJÖRKÖS DOMINANS

Birgitta Gårdin visar i sin masteruppsats på den storhet som Björkö uppvisar, inom svensk arkeologi. Hon skriver: "I Statens historiska museums databas finns 1635 textilfynd registrerade från yngre järnåldern. Av dessa kommer 1020 från Adelsö socken. Birkamaterialet intar på många sätt en dominerande ställning i SHM:s samlingar. För tidsintervallet år 700 e Kr till år 1000 e Kr finns 3255 kammar registrerade. Av dessa kommer 1345 från Birka. Av spännbucklor från samma tid härrörde en femtedel av landets alla funna spännbucklor – 316 stycken – från Birka (Jansson 1985). Detta alltså redan före de stora Birkautgrävningarna i början av 1990-talet. I SHMs samlingar i dag har 2102 spännbucklor Adelsö socken som angiven fyndplats." "Hjalmar Stolpe slogs omedelbart av de fynd han gjorde på Björkö och kunde inte ”lämna stället” utan ytterligare undersökningar. Historiska museet har omkring 100 000 föremål från Birka/Björkö och är nu på väg att registrera ytterligare över 50 000 från grävningar på 1990-talet."

Detta är ju fantastiska siffror och något helt unikt i Sverige. Man ska dock komma ihåg att man grävt på Björkö under 150 år, det är också siffror som inget annat fornlämningsområde i Sverige är i närheten av. Hjalmar Stolpe sammanfattar med att skriva att det på platsen funnits en ”tätt bebyggd boningsplats” på ca 19 tunnland, att staden troligen varit befäst, att det finns omkring 2500 gravar på gravplatserna samt att ”denna stad ägt bestånd åtminstone från 700-talets början till inemot 1000-talets slut” (Stolpe 1888 sid 21). Han ser också spår av en rik befolkning med handelskontakter med Ostpreussen, Rhen-trakten, Gotland och Västkusten. Forskning kring vid vilken tidpunkt Birka upphörde har funnits och har förskjutits bakåt från den Hjalmar Stolpe antog. Stolpe tänker sig ett Birka mellan 700-talets början inemot 1000-talets slut (Stolpe 1888 sid 21) medan man i dag anser att staden övergavs vid slutet av 900-talet (Holmquist 2010). Stolpe var väl medveten om att de yngsta myntfynden daterades till 960-talet, men menar att det återstår ”minst tio gånger så mycket av den svarta jorden att undersöka” så yngre mynt kan komma fram (Stolpe 1888 sid 24). 

Vi kan konstatera att dagens forskning har en nyktrare syn på när Björkö övergavs, några yngre mynt har inte upphittats. Svårigheten är nog inte att konstatera när bebyggelsen övergavs, utan när den började bebyggas. Var det en långsam process över 100 år eller en massiv insats av dåtiden ledarskap, för att skapa något nytt och stort? Vad var drivkraften bakom denna satsning? Man menar att det är ett led i önskan att kontrollera handeln i norra Skandinavien. Senare års forskning på Björkö uppvisar fynd från en stor konstruktion av bryggor ut i Mälaren. Detta är ett spännande fynd och visar på en både omfattande och långsiktig verksamhet på ön. Motsvarande anläggningar har man dock funnit, både i Sigtuna och Paviken på Gotland så de är inte unika i sitt slag. Detta är ett effektivt sätt att utöka kapaciteten i hamnområdet, och på Björkö var de 100 meter långa och konstruerade med avancerad teknik. Frågan är om bryggorna på Björkö var gjorda för handelsflottan eller för krigsflottan? Var det båtar fyllda med exotiska varor från Orienten eller var bryggorna belamrade av fullutrustade krigsskepp, redo för nya uppdrag? Det finns ju inget i själva konstruktionen som ger några svar kring användningsområdet. Fyndet av "Krigarna hus" i Birkas Garnison på Björkö, förstärker synen på platsen var mer kopplad till krigsindustrin än till omfattande handel. Det är klart att handel med lyxvaror och en skyddande krigshär går hand i hand. Om denna "hird" eller kanske bättre betecknad som en "kungahird" skulle skydda handelsmännen eller delta i erövringståg, är ju svårt att veta. Det ena behöver ju inte utesluta det andra, och saker ändras över tid.

Gravfynden målar inte entydigt upp en bild av en större välmående medelklass, som man kanske kan förvänta sig av en rik handelsplats. Den är mycket mer uppdelad. Det finns en mindre överklass, där många är av utländsk härkomst och en större "underklass", som förmodligen till stor del bestod av soldater. Lena Holmquist Olausson menar att krigarna på Birka har tillhört en kollektiv kultursfär, som sträckt sig från Bysans över det stäppnomadiska området vidare till Skandinavien. Detta manifesteras i den hall på Björkö, man då kallar för "Krigarnas hus". Fynden visar att hallen byggdes på 900-talets andra hälft, och verkar vara verksam fram till att bosättningen överges runt år 970 efter en brand. Det helt avgörande beviset för att Björkö är Ansgars Birka, är bevis för en kyrklig verksamhet på ön. Detta kan tyckas vara av mer akademisk natur, men det skulle vara en viktigt pusselbit för att förstå hela historien kring Birka. 

Ola Kyhlberg visar i sin rapport (Problem kring stratigrafi och myntdatering) att mycket av Birkas datering har skett via de få silvermynt man funnit på ön. Han skriver: "19 hela eller fragmentariska silvermynt påträffades i Birkas Svarta Jord under utgrävningarna 1969-1971. Av dessa mynt har 14 stycken med större eller mindre precision kunnat bestämmas till arabiska dirhemer av umaijadiska, abbasidiska och samanidiska präglingar. Ett mynt har bedömts vara efterprägling. De äldsta mynten är präglade före 750 e. Kr., det yngsta 946-947 e. Kr. De samanidiska mynten saknas under en viss stratigrafisk nivå och den kronologiskt senare tyngdpunkten ligger i de översta nivåerna. Av både konserveringstekniska och numismatiska skäl kan mynten, trots sitt ringa antal, indelas i två från varandra skilda grupper. Skillnaderna är inte först och främst kronologiska, utan beror på en strukturell differens, som här antytts." Detta visar att från mitten av 900-talet minskar inflödet av mynt till Björkö, vilket kan indikera att handelsplatsen tappat i betydelse i den internationella handeln. Det är dock svårt att veta hur länge mynten varit i omlopp innan de hamnat i jorden, så det krävs en större mängd mynt för att få en mer exakt datering. Bristen av större myntfynd på Björkö bidrar inte bara till svårigheter i dateringen av bosättningen, utan indikerar även att användningsområdet för bebyggelsen var kanske något annan än vad man trott. 

SLAVEKONOMI

Modern forskning på Björkö har lett fram till nya och intressanta fynd. Den gamla bilden av en myllrande handelsplats har behövt reviderats. Detta är en sammanställning efter undersökningarna 2016, hämtat från SVT.se.

Ett arbetsläger, befolkat av slavar - I turistreklamen beskrivs Birka som en perfekt handelsplats, dit köpmän och fria hantverkare från hela den då kända världen kom för att göra affärer under stadens storhetstid från mitten av 700-talet och tvåhundra år framåt. Men kanske måste den bilden förändras sedan det österrikiska Ludwig Bolzmann-institutet, LBI, gjort mätningar med de allra modernaste geofysiska metoderna. Tekniken är densamma som bl.a. användes för att avslöja nya fakta om Stonehenge i England häromåret. "Vi har en sorts revolution inom arkeologisk metodik, där vi undersöker vad vi har i backen, och samtidigt lämnar strukturerna i marken orörda", säger Immo Trinks.

Små verkstäder - Forskarna har täckt stora delar av Björkö i Mälaren – där Birka en gång låg – med laserscannrar, magnetometrar och markradar, och de första resultaten ger en delvis annan bild av vikingastaden än vi är vana vid. Längs ned i den så kallade Svarta jorden inne i själva stadsområdet hittar de spår av Birkas första år, under senare delen av 700-talet. "Vi kan se staden inte byggdes ut stegvis, utan som ett helt komplex av tätt sammanpackade små verkstäder – omgivna av en hittills okänd inneslutning eller vall", säger Wolfgang Neubauer, forskningsledare vid LBI.

”Vadade i avfall” - Merparten av stadens befolkning verkar ha trängts ihop i de små skjulen innanför den nyupptäckta vallen. LBIs tolkning av radarbilderna visar inga spår av några byggnader som är större än 20 kvadratmeter inne i själva staden. Några större bostadshus – som man bland annat kan se på den modell av staden som står utställd på historiska museet i Stockholm, verkar inte ha funnits. Gunnar Andersson menar att i verkligheten måste ha varit otroligt ohälsosamt att leva där. Man har ju mer eller mindre vadat i avfall nere i de här gränderna.

”Ingen handelsplats” - De nya resultaten reser massor av frågor. Ön hade ingen möjlighet föda en befolkning – även om det kanske bara handlade om ett par-tre hundra människor i början. Något bränsle fanns inte – all skog var förmodligen nedhuggen, och folket i staden måste ha fått all mat från fastlandet. Samtidigt börjar Birka massproducera olika varor – bland annat olika sorters smycken som aldrig tillverkats uppe i norden tidigare. "Det tidiga Birka verkar ha varit något helt annat än den fredliga handelsplats som vi hade väntat oss", säger Wolfgang Neubauer. Vi ser en innesluten verkstadsmiljö, och frågan är: vilka var det som tillverkade alla de här nya varorna?

Tvångsarbete - Och där många arkeologer fortfarande ser Birka som en stad befolkad av fria hantverkare, lutar andra numera åt att det här var ett sorts tidigt industrisamhälle – och att de allra flesta som arbetade i staden var där av tvång. "Det torde vara självklart att folk inte med fri vilja har flyttat in till sådan här miljöer, utan att det har varit med piska man har drivit in folk här", säger Gunnar Andersson.

Slavekonomi - Slaveri var ingenting nytt för vikingarna. Allt fler forskare talar idag om handeln med människor som motorn i den här tidens ekonomi. "Vi har pratat länge om vikingarna som handelsmän och kvinnor; att de åker ut över hela den då kända världen och handlar, men slavar är en väldigt central del av den här handeln. Det är en bild av vikingatiden som vi på något sätt inte riktigt vill se", säger Neil Price, professor i arkeologi vi Uppsala universitet. "Vi har ju fynd av och halsbojor och sådant ifrån de arkeologiska grävningarna i stadsområdet."

Kidnappade smeder - De flesta slavar såldes antagligen vidare, men det verkar som om nordborna också var på jakt efter vissa människor för egen del. En del av de smycken som har hittats i Birka tyder på att man hämtade in tekniskt kunnande rent handgripligen. Gunnar Andersson misstänker till exempel att skickliga bronsgjutare tvingades till Birka från dagens Holland. Gunnar menar att man har skeppat folk, helt enkelt, från andra platser till Björkö och Birka för att jobba inom produktionen här. Han menar vidare att detta kunde liknas vid ett arbetsläger .

Oförsvarade långhus - Alla på Björkö tycks inte ha levt under samma knappa omständigheter. Utanför den nyupptäckta vallen har markundersökningen visat på spår efter enstaka större byggnader. Wolfgang menar att det tycks vara typiska nordiska långhus. Han tolkar det som att det var där de människor som styrde aktiviteterna på ön bodde."Det faktum att de var helt oförsvarade strider helt mot den gamla bilden av Birka som en befäst handelsplats" säger han. Wolfgang Neubauers bedömning är att Birka förändras framåt 900-talet – mot slutet av stadens levnad – då bebyggelsen tycks svälla ut över den inre stadsvallen och ändra karaktär. Då dyker det upp lite större hus bland de små verkstäderna, och en del av dem antyder utländskt inflytande.

70-talsbild - Gunnar Andersson tror att vi delvis har levt med en felaktig bild av Birka – skapad av en generation forskare som gärna ville se staden, och tiden den existerade i, som fredligare än de egentligen var. "Det är intressant, eftersom det speglar hur vi gärna kopplar företeelser i samtiden till förhistorien. Just den här fria handeln, och sättet att se på vikingatiden på det sättet föddes samtidigt med diskussionen om EG och frihandel som pågick på det tidiga 70-talet", säger han.

KOMMENTARER

Detta är verkligen spännande nya rön som vi kan läsa här och samtidigt visar det upp komplexiteten, kring frågeställningen om Birka. Man har antagit att bosättningen på Björkö anlades för att vara en viktig spelare i den framväxande handeln i Östersjön, både ekonomiskt och politiskt. Med mer moderna metoder i forskningen får vi dock en helt annan bild än tidigare. Bosättningen på Björkö var ett slavbaserad arbetsläger anlagt för att producera exklusiva handelsvaror och var klart mindre än vad man tidigare trott. Denna upptäckt är dock mycket spännande och något helt unikt. Denna anläggning av ett tidigt industriellt hantverk, uppvisar att den svenska kungamakten förstod den nya handelsekonomin och agerade kraftfullt. En ekonomiskt viktig plats som behövde både kunglig närvaro och beskydd. Det faktum att Björkö enbart hade runt 300 invånare, i alla fall under första halvan av sin aktiva period väcker också lite frågor kring antalet gravar på ön. Den stora ansamlingen gravar, på en sådan begränsad befolkning styrker teorin om en slavsamhälle där människor levde under tuffa levnadsförhållanden. Den exceptionellt höga mortaliteten på Björkö, behöver en alternativ och mer logisk förklaring. 

Samma forskning visar också att Björkö hade upp emot 5000 gravar, mot de knappt 3000 gravar man tidigare känt till. En teori är att Björkö var något av en nekropol - en plats som de omgivande bygderna runt Mälaren använde som begravningsplats. Kanske mer av ett religiöst centrum än bara en lokal begravningsplats. Bedömningen är att flertalet av de som bodde på Björkö, främst arbetade med hanteringen av de döda. Konstruera gravar och gravhögar, och kanske även delta i ritualerna. Detta är mycket intressanta uppgifter och sätter Birka i Mälaren ännu längre bort från den traditionella bilden av en blomstrande handelsplats. Det faktum att ön var i bruk som en slavkoloni och en nekropol, gör kanske valet av Björkö som platsen för en första tyska missionen mer logisk. Björkös makabra verksamhet måste stoppas. De internationella handelsmännen var nog inte fokusgruppen för de goda budskapet. Detta kan även förklara varför flera av de fina gravarna man funnit på ön ligger innanför stadsvallen, och är av utländsk härkomst. Dessa fina kammargravar skapades för de utländska herrarna som kanske styrde en del av verksamheten på ön. Dessa personer var inte en del av den begravningsrutin, som gällde på resterande delar av ön och därför begravdes utanför det området.

Samma undersökning med markradar, visar även att den berömda stadsvallen som löper runt stadsområdet på Björkö, inte fanns. Där man trodde att vallen gick, mellan den s.k. Hemlanden och borgområdet finns bara gravar. Det innebär att Birka i Mälaren inte hade ett skydd mot yttre fiender som man tidigare trott utan bara en mindre vall, inne i stadsområdet. Denna inre vall syftade dock till att hålla slavarna inne i verkstäderna. Den yttre vallen markerade förmodligen bara gränsen mellan de dödas område och de levande. Man åkte till Birka i Mälaren för att vara med sina döda släktingar. Motsvarande teorier finns för de öländska fornborgarna - de har alldeles för många ingångar/portar än vad som är militärt befogat. Ju fler ingångar i en mur, desto sämre befästning får man. De långhus man hittat på Björkö ligger utanför den nyfunna vallen, norr om slavområdet och var helt oskyddade från inkräktare. Det tyder på att det inte förekom några större mängder av inkräktare eller sjörövare, som källorna berättar om. 

Mycket av tolkningen och synen på Birka i Mälaren bygger på de många fina gravfynden man grävt fram på ön. Man har sett spår av en omfattande handel med varor som kommit långväga ifrån, unika kvinnogravar men även gravar med kristna inslag. Detta stärker ju övertygelsen om att området var en livlig hamnstad där varor och tjänster bytte ägare, och antalet gravar tydde på en för samtiden stor stad. Denna tolkning är bara relevant om alla eller flertalet av gravarna representerar människor som bodde och verkade på Björkö. Detta har visat sig var en felaktigt antagande. De allra flesta av gravarna på Björkö representerar personer som bodde i Björkös närhet och inte direkt på ön. Detta är människor som bodde på storgårdar runt om i Mälardalen och valde Björkö för sin sista vila. Detta förklarar även det stora representationen av krigare i gravmaterialet. Det var inte spår av en krigshär eller hird för att beskydda Birka utan visar att hela Mälardalen var inriktad på strid och erövring. Överrepresentationen av män i gravmaterialet kan också tyda på att det är krigarna som begravs på Björkö, medan kvinnor och viss mån barn begravs hemma på sina gårdar. Gravsättningen på Björkö fortsatte långt efter att samhället på ön övergavs, vilket ännu mer styrker den nya tolkningen av att Björkö var en nekropol - en begravningsplats.

Bilden visar den mer realistiska vallen kring Birka i Mälaren, med de symboliska portarna mellan samhället och gravarna. De ljusa fläckarna indikerar de hittills okända gravarna, som framkom i samband med de geofysiska undersökningarna 2016. Det finns dock inga bevis att den närmaste delen av vallen, som går ner till vattnet någonsin har existerat. Den delen av vallen har inte givit några utslag i den geofysiska undersökningen, vilket innebär att bebyggelsen på Björkö förmodligen inte var skyddad från yttre fiender. Det visar på att Björkö var en fredlig plats, och att det inte fanns några speciella rikedomar att stjäla. Bilden uppvisar förmodligen den maximala utbredningen av bosättningen på Björkö, vilket motsvarar hälften av ytan mot vad man tidigare trott. Från SVT Vetenskapens värld 10/10 2016. En länk till avsnittet finns under "Källor" nedan.

I ljuset av dessa nya fakta, blir mer intressant att diskutera kring Björkös politiska och ekonomiska tyngd och betydelse. Man valde en plats som låg långt inne i havsviken, väl skyddad från omvärlden och dåtidens handelsleder, där skapade slavarna förmögenheter till dåtidens ledarskikt och var en plats man begravde sina döda. Björkö var förmodligen inte den internationella mötesplats, som välkomnade alla de folk som bodde runt Östersjön.

KONKLUSIONER

Moderna geofysiska undersökningsmetoder har givit en annan bild av bebyggelsen på Björkö än vad som varit förhärskande i många år. Det var inte det mönstersamhälle anlagt en av en mäktig sveakung som man länge trott, inte heller den stora och internationella mötesplats som samlade handelsmän från hela Östersjöområdet. Det är troligt att platsen anlades som en bas för ett storskaligt hantverk som skulle skapa handelsvaror, för att kunna konkurrera i den växande handeln i Östersjön. Etableringen av Birka i Mälaren, kan visa på att den svenska kungamakten hade förstått innebörden av den nya handelsekonomin och ville vara en viktigt del av den. Det starka skyddet av ön, både genom starka murar och en borg tjänade lika mycket som skydd mot inkräktare som att hindra folk från att fly. 

Den moderna forskningen visar dock att den berömda stadsvallen runt Birka i Mälaren inte alls var lika omfattande eller ens heltäckande som tidigare trott. Den var förmodligen mer en markering mellan de dödas område och de levande, än ett skydd mot inkräktare. Det var den inre vallen som inneslöt slavarna i deras baracker, men även till viss del skyddade verksamheten från externa krafter. Ett större och kraftigare skydd mot omvärlden fanns inte på Björkö. Det är mycket som talar för att Björkö var en nekropol, en plats som förenade de döda värld och de levandes. Ett religiöst centrum och begravningsplats för alla som bodde runt Mälaren. Man tror att Björkö har upp mot 5000 gravar, något som befolkningen på Björkö själva inte kunde generera. Vi ser också att verksamheten på ön expanderade på 900-talet, som kan en effekt av den ökande handeln med Ryssland. Då dyker det upp lite större hus bland de små verkstäderna, som även visar på ett större utländskt inflytande över ön. 

Man ska nog inte förleda sig att tro på att den svenska kungamakten vid den här tiden, kunde påverka eller kontrollera handeln i Östersjöområdet enbart genom att anlägga en handelsplats. Det krävdes förmodligen mycket mer arbete än så. När handeln i Östersjöområdet utvecklades, ökade den svenska kungamaktens intressen att få ta del av de rikedomar som skapades. Man insåg snabbt hur viktig handeln var, och förstod att man måste skydda den här verksamheten från de otaliga sjörövarna. Birka blev nog resultatet av denna ambition, skapa en eller flera handelsplatser som stod under kungligt beskydd på ett eller flera sätt.

Rimbert menar att Ansgar kom till Birka på Gotland för ett av de första mötena med den svenske kungen, men där nästa möte skedde på en annan plats. Det finns inget i det skriftliga materialet som motsäger att detta andra möte, kan ha skett på Adelsö. Kungamakten vid den här tiden, var tvungen att ständigt befinna sig i olika delar av riket för att befästa och säkerställa sin maktutövning. Valet av Gotland som första mötesplats var ganska logiskt. Gotland är den mest strategiskt placerade ön i Östersjön och silverskatterna visar på en omfattande handel, under lång tid. Här behövde kungamakten vara närvarande, för att säkra sina intressen. Vattenvägarna nådde då långt in på ön och Gotland visar även spår efter en tidig kyrkliga etablering, som visar på influenser från kontinenten. Det finns även spår efter ytterligare en större handelsplats på ön, som inte är officiellt känd eller vetenskapligt undersökt. Fynden uppvisar spår efter en omfattande handel, och framtida undersökningar kan kanske ge mer svar kring omfattningen och betydelsen av platsen. 

Bristen på bevis för en kyrklig verksamhet på Björkö har tagits som intäkt för att den tyska missionen misslyckades. Efter Ansgar kom Biskop Gautbert och senare även Biskop Unni, och alla verkade i Birka och man måste nog acceptera att den tyska missionen hade skapat en kristen bas i Sverige. I Birka hade man med all sannolikhet byggt en kyrka och även andra byggnader, där ett flertal av kyrkans män verkade. Om man ser till de kyrkliga bevisen i sökandet efter Birka, ligger Köping och Köpingsvik på Öland bra till. Handelsplatsen var redan etablerad på 700-talet, och var en av de största i hela Östersjön och var förmodligen planerad att bli ett domkyrkosäte. En av nordens största kyrkor hade byggts på platsen, men den kyrkliga miljön på platsen förstördes relativt kort därefter och allt flyttade till Linköping. De geografiska indikationerna som Adam förmedlar, passar väldigt bra in på området kring Köpingsvik.

Hur ska man värdera det faktum, att det finns ett kors i kalksten med namnet Unni på. Detta skulle kunna anses vara ett solklart bevis eller i all fall en indikation, men äktheten och framförallt relevansen har ifrågasatts. Det hade nog bara varit ett bevis om den hittas på Björkö, och inte på Åland, vilket dock är en rimlig slutsats. Åland ligger strategiskt bra till, men öriket var nog inte utgångspunkten för det tyska missionsarbetet.  

Det går självfallet inte att bortse från Björkö, när vi söker Birkas historia. Det är en unik plats och det är sannolikt att det var dåtidens kungamakt som initierat och sanktionerat verksamheten på ön. Betydelsen av platsen behöver dock nyanseras, det var inte den första eller största staden i Sverige och det var troligtvis inte handeln, som var den dominerande verksamheten på ön. Björkö spelade dock en viktigt roll i lokalsamhället i Mälardalen, kanske främst som begravningsplats. Frågan är hur länge Birka i Mälaren var ett fungerande samhälle och framförallt hur länge var det navet för den tyska missionen? Verksamheten på Björkö upphör och platsen överges efter år 970, samtidigt som Sigtuna etableras. Biskop Adalbert besöker Björkö år 1068 och kan konstatera att alla spår efter bosättningen och den tyska missionen är helt borta. Vid samma tid berättar Adam av Bremen om det viktiga samhället Birka, som borde vara en huvudstad.

Vi vet att Birka var ett av fyra domkyrkosäten som sattes upp på slutet av 1000-talet. Domkyrkosätena var, Skara, Birka, Sigtuna och Halsingland, och då är det uteslutet att Björkö är en av de platserna. Abboten Hiltin-Johannes nämns under året 1071 som biskop i Birka, då hade bosättningen på Björkö sedan en längre övergivits. Ett troligt scenariot är att Birka existerade på flera platser, helt eller delvis under samma tid, och att både Mälardalen, Öland men även Gotland var involverade i detta. Detta talar för att båda dessa öar var etablerade delar av Sveariket, och betydande ekonomiska och politiska scener. Birkas historia är nästan 400 år, och avslutas egentligen inte förrän Linköpings domkyrka börjar byggas på 1120-talet. Mycket hinner ändras under en så pass lång tid, och under en sådan dynamiskt period i den svenska historien. 

Birka blev kanske med tiden mer en symbol för den katolska kyrkans missionsarbete i Sverige än en specifik geografiskt plats. I kampen mellan det goda och det onda, ljuset mot mörkret, Birka mot Ubsola, var det inte avgörande var den låg eller om den hade flyttats flera gånger. När den unga kristna staten Sverige växte fram,  behövde man hitta mer säkra platser inne i landet för att placera domkyrkorna. Tidigare heliga och viktiga platser fick leva vidare i en ny och kristen kostym, för att markera Kristus seger över ondskan.  

SVAR PÅ FRÅGORNA

Har vi fått svar på de frågor som vi ställde upp inledningsvis? Om man väljer att se på historien i en omvänd kronologi:

Historien kring Birka avslutas inte på grund av landhöjning, som man tidigare velat göra gällande. Historien om Birka avslutas i och med att Birka stift upphör och blir en del av det nya Linköpings stift. Domkyrkoplatserna Ljunga i Östergötland och Köping på Öland slås samman och Östergötland, Öland, Gotland och Åland ingår i det nya och mäktiga domkyrkostiftet. Hiltin-Johannes utnämns till biskop i Birka är 1071 och hans uppdrag går till öarna i Östersjön, där kanske även Åland ingick i ansvarsområdet. Biskop Unni försöker med förnyad kraft få fart på missionsarbetet i Sverige, på det tidiga 900-talet. Här vet vi bara att han kom längre i uppdraget än sina företrädare och kunde etablera en kyrka i Birka. Här låter han sig även begravas och detta tyder på att det fanns helgad mark, och en tro på en kontinuitet av kyrklig verksamhet på platsen. Ansgar mötte den svenske kungen i Birka på Gotland, medan det andra mötet hölls någonstans i södra Sverige. Vi vet inte var han fick möjlighet att starta sin församling men att Birka ska då ligga i närheten av Ubsolatemplet, samma källa menar samtidigt att Birka ligger nära dagens Lettland. Den äldsta källan Rimbert, nämner dock ingenting om Uboslatemplet. Närheten till Ubsolatemplet uppstår först när Sigtuna etableras och då tagit över verksamheten i Mälaren.

Grafen visar dels hur bebyggelsen på Björkö utvecklades över tid men även Björkös andel av Birkas totala historia. Platsen anlades som ett arbetsläger men utvecklades gradvis till ett mer utvecklat samhälle.

SLUTORD OCH SAMMANFATTNING

Den här genomgången har velat visa att inget är helt rätt eller fel och framför allt, att saker ändras över tid. Det som gällde för en generation av människor, gällde inte för nästa. För att förstå alla aspekter kring Birka och hela dess historia, måste man nog inse att platsen kunde flyttas och att betydelsen av platsen förändrades över tid. Av rent ekonomiska skäl eller av säkerhetspolitiska anledningar måste platser överges och verksamheter får anpassa sig. Vi vet inte om våra förfäder kallade sin speciella handelsplats för Birka eller om detta enbart var ett namn som de tyska besökarna angav. Vi vet inte heller om Birka var en unik plats eller om namnet mer relaterade till verksamheten på platsen - och då kunde finnas på fler platser.

Den akademiska världen slog tidigt fast att Birka i Mälaren var spelplanen för hela denna process, med mäktiga sveakungar, krigiska vikingar, rika handelsmän och tyska biskopar. Saker som inte passat in i förklaringsmodellen har antingen ignorerats eller tolkats i fördel för den allmänna uppfattningen. Man har tilldelat platser en överdriven betydelse och i många fall, låtit fantasin fått fritt spelrum. Modern forskning har visat att Birka i Mälaren inte anlades som en internationell handelsplats och var inte heller startskottet för vikingatiden. som en del velat göra gällande. Anläggningen på Björkö var dock ett barn av sin tid. Ekonomiska intressen som drevs fram av en ökad handel i närområdet, krävde att man organiserade sig för att hantera detta.  

Hur mycket vikt ska vi lägga vid Rimberts och Adams texter? Hur mycket koll hade de tyska författarna om avstånd, väderstreck och hur ska vi värdera de till synes motstridiga uppgifterna? Vi måste nog ha med oss att mycket händer på 200 år, och att informationsflödet på denna tid var mycket begränsat. Adam hade både gammal och ny information, som han behövde sammanställa för att få en komplett historia. Det är dock sannolikt att det Birka som Adam refererar till, inte är samma Birka som Rimbert skriver om. Det var förmodligen inte primärt en fråga om att flytta samhället Birka, utan att flytta den tyska missionens verksamhet. Man hade inte tid och råd att ständigt misslyckas med sin uppgift och då var själva platsen av mindre vikt. 

För att historien ska gå ihop måste vi förstå att Birka inte är en unik plats utan är ett mångfaldsbegrepp. Detta faktum var lika förvirrande för de tyska författarna då, som det varit för svenska forskare fram i våra dagar. Handelsplatser fanns det gott om runt hela Östersjön på den här tiden men bara vissa av dem kallades för Birka. Birka-orterna var speciella på något sätt men vi vet inte i vilken kapacitet. Det kan vara så att de agerade som internationella frizoner där handelsmän och andra tryggt kunde samlas för att uträtta sina affärer. Detta kan baseras på någon from regelverk eller lagstiftning, som gjorde platserna mer säkra än andra. 

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att ju mer vi lär oss kring historien om Birka, desto mindre vet vi egentligen. Det går inte längre att försöka placera in allt som hände av historisk relevans på vikingatiden i Mälardalen och allt som rör Birka på Björkö. Låsningarna vi har haft i Birkafrågan från slutet av 1800-talet behöver brytas och alla indikationer och källor, behöver behandlas och värderas på samma sätt. Detta är ingen kamp mellan olika delar Sverige eller olika historiska skolor - och man behöver inte välja sida. Historien är allt för spännande för att begränsas av stelbenta föreställningar och gamla hjulspår.

KÄLLOR

De direkta citaten vi använder i texten, finns den referenser till, och är med i litteraturförteckningen nedan. Annan information är ofta hämtad från olika sidor på nätet och Wikipedia. Vi har hämtat information kring forskningen av Birkas geografi och kyrkliga historia från en uppsats, som är publicerat på nätet. Dock finns tyvärr ingen namn på författaren, men vi söker vidare kring detta.  

Länkar:

SVT Vetenskapens värld: Birka

SVT Play

Gesta Hamburgensis ecclesiae pontificum:

Originaltexen på latin

Rimbert: Life of Anskar, the Apostle of the North, 801-865 (Vita Ansgarii):

Originaltexten på engelska

Skrivna källor:

• Adam av Bremen, Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar , översatt av Emanuel Svenberg. Stockholm1984. (Gesta Hamburgensis ecclesiae pontificum)

• Dreijer Matts, Det åländska folkets historia, I:1 Från stenåldern till Gustav Vasa , Ålands Kulturstiftelse , Mariehamn 1983.

• Gustavii Per, Sveavälde Birka och Vreta kloster , Vreta klosters hembygdsförenings skriftserie nr 7 , Linköping 1983.

• Gårdin, Birgitta, "Birka på Björkö", "Forskning, tidsanda och särställning",Masteruppsats vid Södertörns Högskola, Stockholm 2014.

• Hallencreutz Carl F, "Adam, Sverige och trosskiftet", Adam av Bremen Historien om Hamburgstiftet och dess Biskopar, översättning Emanuel Svenberg, Stockholm 1984.

• Hagberg Ulf Erik , "Öland", Med Arkeologen Sverige runt. Red. Sverker Janson & Erik B Lundberg, Stockholm 1987.

• Holmquist Olausson Lena, Aspects on Birka investigations and surveys 1976- 1989, Stockholm 1993.

• Johnson Marianne & Schulze Hella, Köpingsvik Rapport Medeltidsstaden 77, Stockholm 1990.

• Kyhlberg Ola,"Birka: Problem kring stratigrafi och myntdatering", Fornvännen 1973.

• Nyberg Tore, "Adam av Bremen och Florenslistan", Scandia , band 57:2 1991.

• Rimbert: Life of Anskar, the Apostle of the North, 801-865 (Vita Ansgarii)

• Saxo Grammaticus, Danmarks Riges krønike, Gyldendalske boghandel Nordisk forlag A/s København 1970.

• Schück Herman , Det medeltida Öland , Uppsala 1953.

• Zachrisson Torun, Arkeologin bakom Rimbert : om Hergeirs och Gautberts kyrkor och borgen i Birka, Fornvännen 2011